Den nya rasismen!

KOMMENTAR

Att SSU annonserade nyligen ett ras-segregerat möte som ska hållas i socialdemokraternas eget partihögkvarter är bara ytterligare en pusselbit i det mönster som blir allt mer tydligt. En ny rasism håller på att växa sig stark i vårt samhälle. Denna gången riktad mot vita, med en särskild udd mot vita heterosexuella män.

Begreppet ”rasifierad” är ett klurigt sätt för vänstern att ge uttryck för sin nyvunna besatthet vid ras och rasism. Det innefattar, som jag har förstått det, dem som anser sig vara tillskrivna rasmässiga karaktärsdrag av utomstående. Det hela blir mer än genomskinligt eftersom de själva på ett mycket rasistiskt sätt kollektivt dömer och utesluter en hel grupp människor som de kallar vita (man ska troligen läsa ”den vita rasen” att döma av resonemanget). För om ras är en ”social konstruktion”, vilket man samtidigt bestämt slår fast, hur kan man då kollektivt tillskriva alla vita åsikter och beteenden som framtvingar att man måste skapa ”ett tryggt rum” för att värja sig mot dessa?

Det har varit ett genomgående tema i debattutspelen från dessa ”rasifierade”, vare sig det handlar om förhållandena i förorterna, eller slöjan eller frågan om kulturkonflikter, att vita inte har rätt att uttala sig i frågor som de anser sig stå närmre. Detta är en variation på det klassiska vänsterresonemanget att de som inte tycker som dem, gör så på grund av att de försvarar förtryckande strukturer och därmed ska uteslutas från debatten. Förr var det ekonomiska strukturer, nu fokuserar man på ras. Kontentan är att vita inte ska få ha någon som helst synpunkt på det som sker i landets förorter eller med dess invandrade befolkning. Detta kan ses som ett parallellt tema till strävan efter religiös särlagstiftning. Båda ansträngningarna strävar mot samma mål: ett uppdelat och segregerat samhälle med olika regler för olika grupper!

Detta jagande efter vita står inte bara de s.k. ”rasifierade” för. Miljöpartiets Åsa Romson stod i Almedalen 2014 och pekade ut vita heterosexuella män som det stora problemet i samhället. Hade man bytt ut ”vit” mot ”svart” så hade det ansetts vara ett solklart fall av hets mot folkgrupp och rasism. Men uppenbarligen inte när det gäller vita! Fi maler likaså på vid varje tillfälle om hur hemska vita s.k. CIS-män är. Många företrädare går så långt som till att förespråka att dessa vita män helt ska utrotas. Denna förintelseretorik från 30-talet är tydligen comme-il-faut idag, så länge den riktas åt rätt håll vill säga!

Vart leder denna dubbelmoral oss? Svaret är att man blundar inför all den rasism, de rasistiska brott (1) som utförs mot vita och den diskriminering som sker mot vita i den ”positiva särbehandlingens” namn. Det faktum att det vänsterdominerade systemet tillåter detta tolkar jag som en acceptans för den kollektiva bestraffning av vita som extrema tänkare vill se (2) med anledning av vad man klandrar vita för i historien. Oavsett vad man tycker om det som har hänt i historien, så räcker det tydligen inte med att vi har tagit emot ca 1,5 miljoner människor och har gett dem ett nytt liv här i vårt land. Vi som är vita ska tydligen konstant sitta i skambänken! Man kan fråga sig vad den unga pojke som blir rånad och slagen av invandrade pojkar på väg hem från skolan, just för att han är vit, har med detta att göra? Vad bär han för skuld? Varför ska de hatbrotten inte kallas vid sitt rätta namn? Varför ska vi inte behandla alla som bor i vårt land lika?

 

Noter:

(1) Se bland annat denna artikel i DN (se länken i texten) där invandrade ungdomar erkänner att dom bara rånar vita! De säger bland annat att ”När vi är ute på stan och rånar så krigar vi, vi krigar mot de svenska”.

(2) Som till exempel när Tobias Hubinette, som senare kom att bli en statlig utredare, 1996 skrev i ”Creol” att han ville se ”den vita rasens västerland gå under i blod och lidande”.