Palestinierna är vare sig ett folk eller en nation!

Newt Gingrich uttalande om att palestinierna inte är ett riktigt folk förde fram en viktig fråga på agendan. Dock är det oklart vad han menar då den amerikanska terminologin skiljer sig något från den vi använder. Många inlägg på sistone har bara skapat ytterligare frågetecken. Således är det viktigt att reda ut den begreppsförvirring som tycks råda i frågan.

Man kan tycka att de som bor i ett område som heter Palestina kan få kalla sig palestinier, precis som de i Skåne kan kalla sig skåningar och detta må så vara, men det har ingen bäring på huruvida någon av dessa grupper är ett folk eller en nation, i ordens rätta bemärkelser. Det skiljer ungefär lika mycket kulturellt och språkligt mellan skåningar och smålänningar som det gör mellan de palestinska araberna och de i grannländerna. Lika lite som skåningar kan räknas som en egen nation, eller ett eget folk, (se definitionerna nedan) kan inte heller palestinierna räknas som en nation eller ett folk, då i stort sett ingenting skiljer dem från deras arabiska grannar. Det finns dock politiska processer som skapar nationer som får en icke-kulturell grund, som vi ska se nedan. Palestinierna kan mycket väl anses vara inne i en sådan process just nu. Men för att återgå till vad vi har just nu, så för att använda exemplet skåningar, så kan en person som kommer från eller bor i landskapet Skåne och känner sig som en skåning mycket väl och med all rätt kalla sig för skåning, men att dra det ett steg längre och påstå att det finns en skånsk nation vore mycket osakligt.

Varför är det viktigt att diskutera detta överhuvudtaget? Svaret på det blir att nation är ett mycket värdeladdat ord. En nation eller ett folk tillskrivs ofta ett antal rättigheter. Under 1800-talets romantisism så framfördes tanken att det var en nations självklara rättighet att uppnå politisk självständighet. Den amerikanska presidenten Woodrow Wilson genomdrev denna tanke efter det första världskriget på ett sätt som förändrade östeuropas karta i grunden. Således är det självklart viktigt vad man använder för ord.

 

Definitionerna

Det är viktigt att skilja på begreppen folk och nation. I gammal svensk språklig tradition så fanns det knappast någon distinktion. Nation hade även betydelsen stat och folk betydelsen nation. Detta gäller inte längre i vedertaget språkbruk. Ursprunget till att gränserna mellan begreppen folk, nation och stat suddades ut i ett land som Sverige beror på att här tenderade gränserna för den svenska staten, det svenska folket och den svenska nationen att sammanfalla, nästan utan avvikelser. Jag bör dock poängtera att den tyska terminologin, bland annat med ordet volk, inte helt stämmer överens med den nu dominerande som jag utgår ifrån här. Betydelsen av ordet nation, har sina rötter i den antika romerska betydelsen och har sedan populariserats utanför den latinska världen bl.a. i.o.m. den franska revolutionen.

En Stat: Består av ett eller flera länder.

Ett Land: Ett område som är eller har varit självständigt styrt vid något tillfälle.

Ett Folk: En grupp av människor som bor i ett land/en stat, eller härstammar från detta land eller stat.

En Nation: Ett kollektiv med sammanbindnade faktorer såsom språk, religion, kultur eller historiska erfarenheter som skapar en särskilt stark gemenskap. Detta kollektiv ska ha specifika drag som skiljer dem från andra nationer. Språket väger oftast tyngst i nationens egna definition av sin gemenskap. En nation behöver inte en stat för att existera, utan kan istället föregå statsbildningen.

Nationalstat: En stat som är baserad på och byggd runt en helt dominerande nation.

När Gingrich talar om avsaknaden av en palestinskt folk (people), så får vi vara medvetna om att amerikanerna inte använder samma definitioner som vi gör nu. Deras definitioner liknar mer de som jag ovan nämnde fanns i gammalt svenskt språkbruk. Begreppen ”Nation” och ”People” överlappar i USA varandra. Bakgrunden till denna difusa begreppsbild ligger i den amerikanska statens natur som en multikulturell stat. USA´s befolkning ses trots detta som en nation och brukar beskrivas som en:

State-nation (Statsnation): En nation där staten är själva grunden för den folkliga gemenskapen. Själva den amerikanska idén är grunden för denna gemenskap. Lojaliteten till konstitutionen, med de i lagen inskrivna rättigheterna, är det som binder folket samman.

Två exempel

För att förtydliga det som sagts ovan så vill jag använda två grupper som exempel, kurderna och syrierna. Syrierna är ett folk av den enkla anledningen att de bor i eller härstammar från staten Syrien. De är ingen nation, då det inte finns någon annan gemensam nämnare dem emellan. I Syrien är istället olika religioner den främsta grunden till människors identitet. I de fall personer har en syrisk identitet så handlar det om lojalitet till staten Syrien.

Kurderna är naturligt nog inte ett folk, då det aldrig har funnits en riktig kurdisk stat, men är å andra sidan helt klart en nation, tydligt avgränsad från sina arabiska, persiska och turkiska grannar. Språk, tradition och historiska erfarenheter samlar nationen.

Med detta vill jag försöka förmedla att det är viktigt att definitionerna för folk och nation inte glider ihop, då det skulle begränsa vår förståelse.

Folk eller nation eller ingendera?

Vad var det då Newt Gingrich syftade på? Palestinierna som ett folk eller som en nation? Svårt att veta med säkerhet, men låt oss se på de båda;

 

Palestinierna som ett folk:

Uppenbarligen så finns det inte en palestinsk stat. Således ställer vi oss frågan om huruvida det har funnits en stat i det förgångna som denna grupp kan spåra sitt ursprung till? Om vi studerar regionen ur ett lingvistiskt perspektiv, med lite hjälp av de delar av gamla testamentet  som är trovärdiga så kommer vi fram till att det aldrig funnits en statsbildning i Israel/Palestina som dagens palestinier kulturellt eller på annat sätt kan spåra sitt ursprung till.

Det finns inga spår efter arabisktalande i Israel/Palestina före den arabiska invasionen av regionen på 600-talet. Kananéerna befolkade regionen från södra Libanon ner till och med dagens Israel plus delar av östbanken. Av de kananéeiska folken, som även inkluderade fenicierna, finnas idag bara kvar hebréerna. I den mån gamla testamentet antyder ett faktiskt historiskt skeende, så beskriver den hur en grupp av hebréerna som efter att ha gått i exil till Egypten under en period, kanske på grund av torka, återvände under Moses och Josua ledning och försökte påtvinga sina lingvistiska fränder en ny religion. Helt enkelt en inbördes konflikt mellan grupper som var mycket nära besläktade.

Filistéerna, som utgör ursprunget till namnet Palestina, upprättade ett antal stadstater i och runt vad som idag är Gazaremsan. Filistéerna var en del av de s.k. sjöfolken som invaderade Grekland, Levanten och Egypten. En del av dem bosatte sig Israel/Palestina runt år 1175 f.kr. Detta folks, ursprung ligger troligast i mindre asien och den egeiska världen. Tydliga inslag av grekiska ord i språket tyder på detta, i kombination med vad vi vet om de övriga ”sjöfolken”. Spåren efter detta folk upphörde ca 500 f.kr då de slukades av invaderande stater. Om palestinierna vill spåra sitt ursprung till detta folk så blir det lite problematiskt. Filistéerna har inga band till den arabiska kulturen, var inte ens semiter, utan troligen indo-europeéer och befolkade dessutom endast, vad som idag skulle kallas för ett ”stor-gaza”. Om det är den linjen som de vill följa så är det nog inga som blir gladare än israelerna. Min slutsats är att det inte finns något som helst band mellan filistéerna och dagens palestinska araber.

Således så finns det inte ett palestinskt folk!

Palestinierna som nation:

 Är då istället palestinierna en nation? Svaret på frågan måste vara beroende av vad betraktaren ser som en ”riktig” nation.

Det problematiska för de palestinska araberna är att de själva inte har sett sig som en nation förrän med början efter sexdagarskriget 1967. Det fanns varken en gräsrotsrörelse eller en intellektuell sådan som försökte driva denna tanke. Om man ser till tidigare uttalanden så blir detta mycket tydligt. Ahmad al-Shukeiri, ordf för PLO 1964-67 sade att; ”Det är allmänt känt att Palestina är inget annat än södra Syrien”.

I september 1937 organiserade stormuftin av Jerusalem, Haj Amin al-Husseini, en konferens som deklarerade att mandatet Palestina var en integrerad del av den arabiska nationen och att en delning av mandatet skulle förhindra förenandet av araberna i palestina med sina bröder i den arabiska nationen.

Således såg inte palestinierna på sig själva som en egen nation förrän nu under de senaste decennierna. Det är svårt att klandra Israel och dess vänner för att se idén om ett separat palestinskt folk som ett politiskt vapen, när själva idén är så pass ny.

Även om palestinierna själva nu hävdar att de är en nation, eller som de själva uttrycker det folk, även om de egentligen per definition tänker på en nation, så är det svårt för utomstående att se på det på det viset.

Det finns, som nämndes i inledningen, andra vägar till att bli en nation än den traditionella. Schweizarna som blev en nation efter århundraden av kamp mot feodalherrarna från lågländerna i Frankrike och Tyskland, utgör ett särfall, som en nation med stora språkliga klyftor.

Våra nordiska nationer, den svenska, den danska och den norska, borde egentligen ha format en gemensam skandinavisk nation, om det inte hade varit för de geografiska hindren här uppe i norr. Hav och djupa skogar har förhindrat att hela territioriet har samlats under en kung under bestående tid. Istället har århundraden av kamp och krig frambringat separata identifikationer där det borde ha varit en gemensam sådan.

Man kan tänka sig att palestinierna, som en konsekvens av sin militära kamp med Israel är inne i en sådan process just nu. En palestinsk nation kan mycket väl formas på denna grund, givet tid.

Det är just tidsaspekten som många vänder sig emot, när de hävdar att den palestinska nationen är påhittad. Den månghundraåriga processen i exemplen ovan har krympts till ett par decennier. Det är klart att det kan upplevas som en politisk propagandaploj.

Omvärlden är dock inte alltid benägenatt godkänna denna tanke. Oftast används en mer klassisk definition av nationen, vare sig man nu använder uttrycken nation eller (felaktigt) folk.

Palestinerna har inget kulturellt drag, var sig språkligt eller religiöst som skiljer dem från araberna i grannländerna. Eftersom de själva tydligen ser på saken på liknande vis så är det definitivt svårt att övertyga omvärlden om motsatsen.

Det borde helt klart vara av stor betydelse för många tvekande neutrala betraktare till konflikten, om palestinierna ses som en riktig nation, då de på så vis skulle omfattas av Woodrow Wilsons principer.

I min mening så vore det mycket krystat om man deklarerar att palestinierna är en nation. Detta vore att gå emot all vår kunskap. Men detta är i sig inte ett argument för att de palestinska araberna inte ska få styra sig själva vid lämpligt tillfälle. Det bör, anser jag, huvudsakligen avgöras av andra faktorer.

Viktigare är det konstaterande jag gör då motsatsen används av palestinierna som ett argument för att angripa judarnas existens i Israel/Palestina. Inte minst av den anledningen är det av vikt att kräva att vi använder ord och begrepp i enlighet med dess rätta betydelser.