Ett ödesval om migrationen och vår framtid!

DEBATT

Söndagens EU-val är ett ödesval. Inte det enda, men ett i en serie av ödesval under kommande 10-års period. På både nationell och EU-nivå. Desto förr vi kan få en förändring till stånd, desto bättre är våra chanser att få skutan på rätt köl igen. Greta har således rätt om de tio åren, men inte på det sätt som hon tror. Inte i närheten!

Jag har skrivit en del om migrationen till Europa den senaste tiden och här kommer en till. Det får ni stå ut med. Frågan är nämligen viktig. Mycket viktig! Europa håller på att förändras på grund av en migration som bara kommer att växa och växa i styrka. För mig som älskar Europa och som håller den västerländska civilisationen som den främsta som mänskligheten har frambringat, är detta fasansfullt. Ja, jag uttrycker mig på detta viset, och jag gör det trots att det låter högtravande i vissas öron. Jag vill nämligen väcka er ur er slummer. Något som inte bara är värdefullt för oss som lever idag, utan för mänskligheten som helhet, håller på att gå förlorat. Den västerländska civilisationen har nämligen fört ett ljus med sig till världens alla hörn, som inte finner en motsvarighet i historien. Den har spridet det goda ordet, om värdet av demokrati och yttrandefrihet, om individuella rättigheter och könens likställdhet, om värdet av en okorrumperad och välskött statsmakt, om fria medier och en opartisk rättsstat. Detta är en appell till er alla om att stå upp för detta! Stå upp för dessa landvinningar i civilisationens tjänst!

 

Vår tids barbarer!

Vår tids barbarer!

Dessa landvinningar är nämligen hotade. Detta är inte en fantasi utan något som pågår mitt framför oss, varje dag och i varje land i Europa. Många av dessa inskränkningar av det som vi bör skydda, utförs för att vissa av oss vill tillfredsställa önskemålen hos personer som kommer hit ifrån länder där man, som kollektiv, inte värderar dessa attribut lika högt som vi gör, om ens alls. Vi intalas att göra dessa inskränkningar av representanter för intellektuella traditioner på vänsterflanken. Dess resonemang brukas dock fritt av politiska krafter över nästan hela det politiska spektret. Så pass korrumperad är högerns moraliska kompass idag! Det finns ingen uppfattning om vad som gör vårt samhälle starkt och framgångsrikt. Det finns, i denna tid av historielöshet, ingen känsla för vad det är för arv vi bör föra vidare till kommande generationer.

I denna tid av både yttre tryck och inre förfall är det av största vikt att de som förstår, samlas och kämpar för en renässans för de värden som har byggt Väst!

Det finns hopp, men tiden är knapp:

Det vore i så fall i sista stund, för tiden är emot oss. Man kan förvisso skönja en ung och konservativ generation, som vägrar indoktrineras att inte lita till sitt goda förnuft, men massutbildningens-, massmediernas- och masspsykosens makt är stor och ofta överväldigande. Man kan skönja begynnelsen av en traditionalistisk motståndsrörelse runt om i Europa, men frågan är om denna hinner växa sig stark i tid, då de demografiska förändringarna som nu sker är en kraftfull faktor i sammanhanget och migrationen till Europa ser ut att bara öka i styrka. Alla prognoser som jag har sett indikerar att vi bara befinner oss i begynnelsen av tidernas största folkvandring. De flesta av oss som lever idag kommer få uppleva Roms fall, som om vi satt med näsan djupt ner i historieböckerna. Vi kommer att få leva….och lida oss igenom historien.

Den kända historikern Walter Laqueur ställde sig frågan, i sin bok, ”The last days of Europe; Epitaph for an Old Continent”, om ”Europa kan förbli detsamma med en annan befolkning”? Svaret är givetvis ett rungande: Nej! Kultur och dess värderingar formar ett samhälle. Tar man hit den tredje världens dysfunktionella samhällens befolkningar i stora mängder så kommer vårt samhälle med tiden också att bli ett dysfunktionellt samhälle. Ingen inbillad tanke om massintegration kan rucka på detta faktum. Inte ens massassimilation. Assimilation kan fungera, under gynnsamma förhållanden, med mindre grupper av människor, som gärna ska vara bildade och västerländskt sinnade. Sverige har haft tur med en del av våra migranter. Personer som har kommit hit av olika anledningar, men som enas av att dom alla har flytt från själva motpolerna till detta samhälle, såsom en stat styrd av religion och vidskeplighet, ett samhälle under ett patriarkats tunga hand eller en tillvaro i en intellektuellt beskuren och förtryckande miljö. De som känner sig träffade vet vad jag talar om och förstår vad jag vill säga. Dessvärre kom dessa personer inte ensamma i den stora migrationen till Väst. Där finns också en stor grupp, av opinions- och värderingsmätningar  att döma, rent av en majoritet, som är direkt fientliga i sin hållning till de värderingar som fram tills nu har upprätthållit vårt samhälles stabilitet.

 

Parallellen till Rom:

En del av dem vet dock inte ens om det. Denna kategori av aningslösa personer har dragits till Väst för att de ser välståndet, men de har ingen som helst uppfattning om vad som har skapat detta välstånd. De förstår inte att deras småskaliga gnagande på Västs fundament sakta men säkert underminerar detta välstånd.

Man kan dra en tydlig parallell till Roms fall: Germanerna, som i och för sig inte var utan goda värderingar, vilket manifesterades i deras återuppbyggnad av den romerska civilisationen ett antal hundra år senare i form av det som vi idag känner som Väst, kom till det romerska riket av precis samma anledningar som dagens migranter. De såg välståndet och ville ha en del av kakan.

De konverterade ofta till kristendomen, ibland redan innan de korsade gränsen, och gjorde ibland allt de kunde för att bli romare. De förstod dock inte att de inte bar på de romerska värderingar som en gång gjorde Rom till världens centrum. De må ha haft en kärlek till Rom, men de föraktade den bildning som utgör gränsen mellan civilisation och barbari. Skrivkunnigheten och utbildningen förföll snabbt och därmed alla möjligheter att administrera ett sådant rike och upprätthålla dess tekniska landvinningar. Vi ser tyvärr samma scenario idag. En vilja att ha frukterna av civilisationen, men ingen uppfattning om hur denna skapas. Vi ser det från de stökiga klassrummen där lärdom anses vara omanligt och aggression blir statusskaparen, till salafisterna i Syriens öken, som gärna vill använda en GPS eller en trådstyrd pansarvärnsmissil, men som föraktar den vetenskap som frambringat desamma. Förr eller senare skapas en kritisk massa av personer som vill ha men som inte gör någonting för att generera värden. Från denna punkt och framåt kommer systemet haverera i en allt snabbare takt.

 

Inre och yttre faktorer:

De inre och de yttre faktorerna samverkar starkt här. Utan bildning vet vi inte vad vi ska bevara och varför. Vi vet inte tyngden av kultur och vi förstår inte hur detta scenario tidigare har utspelats i historien. Vi förstår inte att det inte räcker med en god vilja för att allt mirakulöst ska falla på plats. Vi har nått en nivå av dumhet och hysteri i vårt samhälle som får oss med bibehållet förstånd att nästan ha en utanför-kroppen-upplevelse när vi förbluffade åser skeendet.

Många blir passiva av detta. Det får vi inte bli! Vi måste agera innan det har gått för långt. Vi måste mobilisera alla vettiga krafter som finns kvar där ute. Vi måste få dessa att verka för migrationsstop till inte bara Sverige, utan till hela Europa. Skapa effektiva sätt att avvisa illegala migranter. Fatta politiska beslut som säkerställer att vår lagstiftning kommer att stå oinskränkt och ohotad under många år in i framtiden. Finna lagliga sätt att bekämpa dem som hotar våra friheter. Gör vi allt detta så kommer den Europeiska civilisationen kanske överleva och fortsätta att utgöra en fyrbåk och ett exempel för världen. Även kunna ta emot begränsade mängder personer som är likatänkande och som har ett behov av beskydd i framtiden och således kunna ha ett utbyte med omvärlden till allas förmån.

Det är upp till oss, här och nu, att avgöra vilken typ av samhälle våra kommande generationer ska leva i. Jag, för min del, vill att dessa ska leva i ett samhälle som liknar det goda samhälle som jag växte upp i, så mycket som möjligt och tänker kämpa vidare för det. Jag tycker att dom förtjänar den ansträngningen från vår sida! Så gå ut nu på söndag och rösta. Rösta rätt och om ni inte gjort det tidigare; engagera er!

Om hur relativismen försvagar västerlandet

Maria Schottenius skriver med fasa om den brittiska filosofen John Armstrongs presentation om värden som vi bör hålla högt och verka för i vår civilisation. Hon säger så här om Armstrongs presentation inför de samlade lärda från bland annat Oxford, Cambridge och Columbia University:

”Några såg helt chockerade ut. ”Vi”. Vilka vi? ”God”. Vad är det? Hur definieras godhet? Och vilka är de andra som ska civiliseras av oss?”

Detta är post-modernistisk kulturrelativism i sin renaste form. Gräddan av kultureliten tvingas fläkta sig efter chocken att någon vågar påstå att det finns något objektivt gott, att det finns något objektivt rätt och fel, att vi överhuvudtaget någon gång kan eller får ta ställning och göra en moralisk bedömning av vår omvärld.

Schottenius frågar sig vem som har rätten att definiera vad som är goda kvaliteter? Ingen, tydligen, som hon ser det! Alla, som jag ser det! Alla gör det och alla kommer att göra det, utom vi i väst. Nu är det inte primärt kulturer emellan som Armstrong syftar på, men det är den tanken som får Schottenius att rygga tillbaka så häftigt. Bara tanken på att vi i väst skulle lägga en värdering på andra kulturer ger henne vibbar av överlägsenhet och kolonialism. Ja, hemska tanke, att britterna när de kom till Indien såg änkebränningarna som något objektivt vedervärdigt och satte stopp för fenomenet. Indierna av idag förbannar dem säkerligen fortfarande för detta intrång av ”västerländsk moralisk överlägsenhet”, denna negativa värdering av vissa inslag i deras kultur.

Nu syftar Armstrong dock huvudsakligen på den inre processen i en civilisation och kampen för bättre värden inom denna, men hans argumentation gäller givetvis även för kulturer och det är kanske där diskussionen är som mest intressant, att döma av reaktionen. Men likväl, de värden som Armstrong sätter högt i en individ, såsom; rationell, empatisk, kontemplativ och med förmåga till självkontroll, sätter jag lika högt i en kultur som i en individ. Vem vill leva i en kultur som omvänt är; irrationell, oempatisk, impulsiv och styrd av raseri och andra känslostormar? Nu är det så att Armstrongs idealbild är något som aldrig kan eller bör bli verklighet. Alla, såväl individer som kulturer, bär på en dualism, en kombination av gott och ont. Frågan berör balansen dem emellan, inte huruvida den ena ska helt betvinga den andre eller inte. Även om civilisationen förutsätter att de goda egenskaperna dominerar så behövs ett visst mått av emotion, för att förmå individ och kultur att försvara förnuftet. Lite primitiva kvaliteter måste finnas kvar i civilisationen, annars kan den inte försvara sig och går under.

För att återvända till Schottenius fråga om vad som är godhet: Självklart finns det en objektiv sanning, men kommer alla se den? Definitivt inte! Alla gör sina subjektiva definitioner av vad detta begrepp innefattar, men ska vi sluta definiera den objektiva sanningen bara för att den är så svårfångad för många? Ska diskursen runt detta objektiva, detta allmängiltigt mänskliga, upphöra på grund av denna svårighet? Ska vi därför glida in i ett moraliskt tomrum där allting är relativt? Ska vi acceptera idén att alla kulturella uttryck, hur nedriga de än är, är lika nära sanningen, lika goda, bara för att vi inte kan bevisa att den egna synen är rätt?

Detta innebär att vi undergräver vårt eget sökande, att vi slutar att tro på våra egna värderingar. Detta är synnerligen farligt i en tid då vi bevisligen omges av utmaningar mot den position vår civilisation har uppnått, de insikter som vi gemensamt har framarbetat vad gäller demokratiska värderingar, synen på människovärdet, kvinnors rättigheter och de uppenbara rättigheterna människor emellan och människa visavi stat.

Kristendomens nedgång i väst kan tveklöst kopplas till denna blomning av relativism och tvivel. Detta är en naturlig reaktion på den dogmatism och självsäkerhet när det gäller svaren på ovanstående frågor som är kopplad till religionen. Det är förståeligt att en sådan rektion följer. En form av ”tillbakaryggning”.

Det moderna samhälle som sedan 1800-talet allt mer har axlat den moraliska kappan som den försvagade kyrkan inte har kunnat bära upp, måste nu träda fram och stå på sig. Det sekulära västerländska samhället måste ta efter något av kyrkans självförtroende. Tron på vad som är rätt måste återupprättas. En ”tro” som nu istället är förankrad i förnuft och empati. Om västerlandet inte tror på sina egna värderingar, hur ska vi då få någon annan att göra detsamma? Om vi inte tror på att de värderingar som vi håller högt är de objektivt rätta, hur ska de då överleva?  

%d bloggare gillar detta: