Böneutrop kränker individens rättigheter

DEBATT

(MED Bloggen 19 feb 2018)

 

Växjö muslimers ansökan om att få ha böneutrop från sin moské har rivit upp en ordentlig debatt. Mest anmärkningsvärt är kanske ändå det märkliga ställningstagande som kommunens handläggare tar, när det gäller böneutropen, vilket sätter fingret på ett problem i dessa sammanhang. Frågan om religionens roll i samhället och frågan om hur religionsfriheten ska tolkas, är för stor för att avgöras av ett miljö- och hälsoskyddskontor på kommunal nivå. Här måste riktlinjer dras upp på nationell nivå, och frågan ska givetvis avgöras med hänsyn till dess egentliga natur, och inte som en eventuell olägenhet.

Vad gäller frågan som sådan så är påståendet, från den lokala imamen Ismail Abu Helal, att det är en del av religionsfriheten att tillåta böneutrop, inte i linje med vår moderna syn på begreppet. Rätten att utöva sin religion får nämligen enligt denna syn, inte ske på bekostnad av en annan rättighet. Nämligen rätten att slippa att påtvingas religiösa budskap i det offentliga rummet och i sin egen personliga sfär. Tanken att man i sitt hem ska behöva höra religiösa budskap skalla mellan väggarna är fullkomligt absurd i ett modernt samhälle.

I ljuset av denna självklarhet måste man ifrågasätta Växjö kommuns ställningstagande, att det inte är någon principiell skillnad mellan böneutrop och oljudet från glassbilen. En besläktad jämförelse är likställandet av böneutrop med kyrkornas klockringningar. Biskopen Fredrik Modéus var inne på detta spår när han välkomnade både klockringningar och böneutrop över Växjö. Skillnaden är dock avsevärd, eftersom klockringningen inte för ut ett budskap, utan bara markerar en händelse, såsom ett bröllop eller en begravning, eller för att ange tiden. Klockringning har dessutom historiskt sett haft en bred användning som går långt utöver det religiösa. Rådhus har klockor, som ringer varje timme. Skolor hade förr klockor som ringde för att kalla barnen till lektion. Bruket att ringa i klockor har alltså långt ifrån endast en religiös betydelse, och kan knappast ses som ett fenomen som påtvingar landets invånare religiös propaganda, som är fallet med böneutropen.

Böneutrop kränker inte bara individens rättigheter, utan även är en signal om den tilltagande kamp om utrymmet i det offentliga rummet, som det normativt mångkulturella samhället tveklöst leder till. Denna kamp om utrymme är destruktiv och verkar för samhällelig splittring. Alla har rätt till sin egen tro, men utövandet av denna tro ska ske på ett sådant sätt att andra inte påtvingas densamma på ett orimligt vis. 

Imamen Helal säger att böneutropen är nödvändiga för att muslimerna ska kunna känna sig hemma i Sverige. Detta uttalande signalerar en djup oförmåga till insikt i varför så många muslimer har kommit till Sverige i överhuvud taget. Den stora förekomsten av politiskt dysfunktionella länder, sekteristiska konflikter och underpresterande ekonomier i Mellanöstern har en direkt anknytning till den stora roll som man har tillåtit religionen att spela i samhället. Den politiska oron och de frekventa inbördeskrigen kan knytas till just kampen om det offentliga utrymmet och makten över människornas liv. Vare sig man har flytt till Sverige från konflikterna i regionen, eller från den ekonomiska underutvecklingen, så är källan till problemen densamma: religionens makt över politiken!

Om man, som imamen, nu säger att man behöver ha mer islam i samhället för att kunna känna sig hemma så visar man att man inte har förstått problemet. Det är ibland förståeligt att närheten och de känslomässiga banden förhindrar en sådan här insikt, men då faller det på vårt samhälle, att säga stopp och belägg. Vi måste markera att Sverige är ett land där det offentliga är sekulärt och religionen är en privatsak. Vi kan inte tillåta att de tankemönster som bevisligen inte har varit gynnsamma för Mellanöstern, nu etablerar sig här.

Annonser

Landet där inte ens prästerna tror på rätt och fel!

Biskopen Eva Brunnes förslag att kors skulle bäras ut ur Sjömanskyrkan och att en indikator som visade böneriktningen mot Mecka istället skulle placeras där, var bara den senaste i en lång rad utspel från Svenska Kyrkan som påvisar att denna organisation har fallit helt och hållet ner i den kulturrelativistiska sörjan. Varför bekymrar då detta mig, som är agnostiker? Jo, för om den kristna västerländska kyrkan, vars själva essens är tron på att det man gör och helgar är rätt, nu börjar tvivla på denna visshet i kulturrelativismens tecken, vad säger det då om det sekulära samhällets chanser att vakna ur denna självföraktande sjuka?

När ärkebiskopen Antje Jackelen och de andra kandidaterna i ärkebiskopsvalet 2013 fick frågan om huruvida de kunde välja Jesus över Muhammed, så blev hennes svar NEJ! Denna fråga kunde inte besvaras, enligt henne. Det finns många vägar till Gud och hur kan vi veta att Jesus allena hade rätt, funderade hon vidare. Detta är kulturrelativismen i sitt esse. Inte ens prästerna våga leva med övertygelsen att det de gör och tycker är rätt, av rädsla för att kränka någon annan och för att tillfredställa det eviga tvivlet över västerlandets värderingar, som vänsterns aktivister har sått i våra huvuden.

Detta sker i namnet av en s.k. ”religionsdialog”. Vad går denna dialog ut på? Det är lite svårt att se att den mynnar ut i annat än att Svenska kyrkan ska visa respekt för islam och inhysa muslimsk bön kyrkorummen och dylikt. Kommer islams företrädare visa liknande respekt. Tanken att man ska samtala om religionsfrågor är i grunden god, då religionen har skapat så många krig och konflikter genom historien, men om den bara leder till att kristendomen anpassar sig till muslimers önskemål, utan att islam anpassar sig till vårt samhälle, så är det inte mycket till dialog, utan snarare ett instrument för underminering av våra värderingar.

Jackelen skrev på Svenska kyrkans hemsida:

”En ganska självklar utgångspunkt för mig i mina möten med muslimer är att vi tillber samma Gud – hur skulle det kunna finnas mer än en allsmäktig skapare av universum? Lika självklart är det att vi inte förstår eller beskriver Gud på samma sätt.”
Är detta en rimlig utgångspunkt för överhuvudet för den svenska kyrkan? Är det verkligen självklart för en kristen att Muhammed fick sitt budskap från samma källa som Jesus? Hur kunde det då bli så väldigt skilda utfall i de budskap som de båda herrarna förmedlade? Handlar det verkligen om att de har ”förstått” olika? Är det inte rimligare för en kristen att se Muhammeds budskap som kommandes från en annan källa, eller hans egen hjärna, givet den stora diskrepansen mellan andemeningarna i de respektive budskapen?
Hur ser dagens västeuropeiska kristna tro ut egentligen? Den moral som predikas i Gamla Testamentet och som praktiserades i den tidiga judiska statens präststyre, är inte rimlig och de präster som vill ta avstånd från detta tankegods, har min största förståelse, men Jesus är en annan sak. Hans budskap var på det stora hela fyllt av tolerans, omvårdnad och kärlek. Enligt hans egen utsaga, så ska skulle detta budskap abrogera (ersätta) det tidigare budskapet. Nu blev det inte riktigt så, men kanske står de västeuropeiska kyrkorna närmare Jesus mjuka budskap idag än någonsin tidigare. Kontrasten mellan detta budskap och det som Muhammed saluförde är mycket påtaglig. Just därför borde det inte vara svårt för ärkebiskopen Jackelen att ta ställning för Jesus, över Muhammed.

Muhammed var en krigsherre, som egenhändigt mördade hundratals fångar, tvångsgifte sig med förslavade kvinnor, hade sex med minderåriga och spred sin religion med svärdet i hand. Han skapade därmed en religion som därmed inte går att skilja från staten och det som vi i väst ser som den sekulära sfären. Jesus var en profet som blev känd som en godhjärtad och omtänksam person som vårdade sin nästa. Han skapade en religion som i teorin ska vara skild från staten och därmed lade han grunden för dagens europeiska separation mellan kyrkan och den sekulära sfären.

En ärkebiskop i den Svenska Kyrkan som inte kan välja Jesus över Muhammed är således i min mening allvarligt förvirrad och tillika intellektuellt förvriden. Jackelens val av valspråket ”Gud är större”, vilket är en fullständigt medveten markering och flört med islam och deras ”Allahu Akbar”, indikerar hennes svajiga intellektuella och moraliska fotfäste. Kanske skulle hon känna hon sig lika bekväm som ärkeimam som hon känner sig som ärkebiskop?

Det är bara en tidsfråga innan Svenska Kyrkan kommer börja anordna muslimsk fredagsbön i Domkyrkorna i Uppsala och Lund. ”Dom är så många troende, och vi så få” kommer det låta. Förändringar i kyrkorummet kommer genomföras och så småningom böneutrop ske från kyrktornen. Denna process har redan börjat runt om i Europa. I London till exempel har muslimsk tillbedjan utförts i anglikanska kyrkan St Johns i Waterloo. När väl muslimsk bön har genomförts i en kyrka, så betraktas denna av många muslimer som en moské. Vansklig väg att gå med andra ord.

Detta är även en direkt förolämpning mot alla föregående och nu bortgångna kristna som har tillbett i dessa kyrkor. Ägnas ingen tanke åt de kyrkomän som ligger begravda i kryptorna, när nu muslimsk tillbedjan ska utföras ovanför deras viloplatser i svenska kyrkor? Har vi inte respekt för någonting längre?

De äldre kyrkobyggnaderna är ett viktigt inslag i vårt västerländska kulturarv, som även ateister och agnostiker kan värdera högt. Det som sker i dessa byggnader idag ska inte stå i strid med de värden som den västerländska kulturen bygger på. Det som predikas i moskéer i Sverige idag är definitivt inte i samstämmigt med dessa värderingar och detta vill jag inte se i en svensk kyrka som idag kanske ligger närmare Jesus mjuka värderingar än någonsin tidigare. Jackelen kanske tolkar den Jesussinnade toleransen som en acceptans för allt och alla handlingar, men tolerans ska inte visas för det som i grunden är intolerant. De går toleransen själv under.

%d bloggare gillar detta: