Rösträttsåldern bör inte sänkas till 16 då hjärnan vid den åldern ännu inte är färdigutvecklad

Allt fler argumenterar för att rösträttsåldern bör sänkas till 16-års ålder. Utomlands är detta mest förekommande i Latinamerika, men det har även förekommit sådana steg i Europa. Här i Sverige propagerade Gudrun Schyman (Fi) under Almedalen i somras för denna förändring. Likaså har Grön ungdom gjort. Det finns även de inom miljöpartiet som för en mer extrem linje, som går ut på att det inte ska finnas en åldersgräns alls, att spädbarn ska få rösta via sina föräldrar. Det vettigaste inlägget i frågan kom från forskaren Patrik Lindenfors på DN Debatt 29/7-13, men han undvek att ta upp en avgörande aspekt, vilken jag ska ta upp nedan. En för mig okänd person, Josephin Ljungberg, skrev ett inlägg på DN Åsikter 9/12-15, som helt uppenbart var en copy-paste från Lindenfors artikel, vilket föranledde mig till att skriva detta svar, som jag dock riktar direkt till källan, nämligen Lindenfors.

Lindenfors hänvisar till en undersökning av 16-åringars röstbeteende i Niedersachsen, som sägs påvisa att dessa inte i högre utsträckning röstar på populistiska partier. Frågan som hänger i luften är dock hur man definierar populism? Detta begrepp kan ha många betydelser. En stor del av dagens politik, förd av de etablerade partierna, kan ses som populistisk, där man är opinionsdriven eller mediadriven, i första hand och anpassar sig till dagens nycker, i motsats till att vara till exempel ideologiskt driven. Är det inte populism när partierna har ett beroendeförhållande till opinionsundersökningar som visar exakt vad de kan vinna eller förlora på det ena eller det andra ställningstagandet, där röstfiske och valfläsk blir en del av den dagliga politiska dieten. Det krävs mogenhet och erfarenhet för att kunna genomskåda detta.

Lindenfors menar att 16-åringar är mer välinformerade än någonsin och har en skolutbildning som är mer fokuserade på förståelse än tidigare, vilket gör dem mer lämpade än 16-åringar under 70- och 80-talen. Jag betvivlar att utvecklingen har gått så snabbt. Istället finns det skäl att beakta att elevernas kunskapsbas har eroderats till förmån för ett värderingsbaserat urval av studieobjekt. Men mer oroväckande är den utveckling mot en tilltagande ytlighet som mest av allt präglar dagens unga. Om dagens skola har misslyckats med att motverka denna utveckling så har den helt enkelt inte lyckats med att leverera en 16-åring som är mer mogen att fatta välgrundade beslut som rör nationens framtid, än sina föregångare.

Studier har visat att dagens ungdomsgeneration, präglade som de är av informationsteknologin, har svårare än tidigare generationer att ta till sig djuplodande texter. Istället intas allt i korta förenklade sammanfattningar. Språkforskaren Theres Bellander skriver att ”det (är) oroande att ungdomar får allt svårare att förstå djupare texter. Här finns en tydlig baksida med utvecklingen mot mer fragmentariska texter”. Hon fortsätter; ”Människor möter alltmer sällan långa, fördjupande texter. Och tränas man inte i det så minskar förmågan att tolka dem.” Dessa brister avhjälps inte för flertalet förrän i bästa fall långt in i 20-års åldern. ”Sociala medier-generationen” blir dessvärre enkla offer för slagkraftig plakatpolitik.

Lindenfors hävdar vidare att eftersom man är straffmyndig vid 15-års ålder och får starta företag vid 16, så borde man även få förtroendet att rösta vid denna ålder. Att man vid 16-års ålder får ta konsekvenser av sitt eget handlande innebär dock inte att man är mogen att ta ansvar för andra, i betydelsen samhället. Dessa två ting får man skilja på. I det senare fallet har vi rätt att ställa högre krav.

Den viktiga aspekt som Lindenfors undvek att ta upp är att hjärnan tar tid att mogna till den grad då den kan förväntas ta balanserade och välavvägda beslut. Det handlar alltså inte om barnens högre IQ såsom han även hävdar, eller mängden kunskap, ytlig eller djuplodande, som de har hunnit ta till sig. Det handlar om förmågan till perspektiv och att se sammanhang!

Hjärnforskaren Jay Giedd har visat genom sin forskning att området runt pannloben, ”beslutsfattarcentrum” som han kallar det, ofta inte blir färdigutvecklat förrän vid 25-års ålder. Det innebär att förmågan till överblick och att kunna sålla intryck ofta är outvecklade bland tonåringar. Att sänka rösträttsgränsen till 16-års ålder vore att ställa krav på de unga som inte motsvaras av deras förmåga. Jay Giedd säger att tonåringar har ett mer känslomässigt styrt beteende på grund av att den delen av hjärnan istället mognar snabbare.

Det vi inte behöver mer av i politiken är ytterligare avsteg från rationalism och långsiktighet i riktning mot emotionella och dåligt övervägda beslut. Detta har vi nog av genom att ungdomsförbunden redan nu utövar ett stort inflytande över sina moderpartier. En sänkning av rösträttsåldern skulle troligen accelerera denna utveckling när partierna i ännu större utsträckning skulle komma att vända sig mot de unga genom att anpassa sin politik utefter deras emotionalism.

Vi skulle även få se ännu fler unga och oerfarna politiker i riksdagen i ansträngningar att framstå som ”det ungdomliga alternativet”. I dagens röd-gröna regering så har konsekvenserna av bristande kompetens, omdöme och erfarenhet blivit mer påtagligt än någonsin tidigare. Vi behöver istället bryta denna utveckling!

%d bloggare gillar detta: