Landet där inte ens prästerna tror på rätt och fel!

Biskopen Eva Brunnes förslag att kors skulle bäras ut ur Sjömanskyrkan och att en indikator som visade böneriktningen mot Mecka istället skulle placeras där, var bara den senaste i en lång rad utspel från Svenska Kyrkan som påvisar att denna organisation har fallit helt och hållet ner i den kulturrelativistiska sörjan. Varför bekymrar då detta mig, som är agnostiker? Jo, för om den kristna västerländska kyrkan, vars själva essens är tron på att det man gör och helgar är rätt, nu börjar tvivla på denna visshet i kulturrelativismens tecken, vad säger det då om det sekulära samhällets chanser att vakna ur denna självföraktande sjuka?

När ärkebiskopen Antje Jackelen och de andra kandidaterna i ärkebiskopsvalet 2013 fick frågan om huruvida de kunde välja Jesus över Muhammed, så blev hennes svar NEJ! Denna fråga kunde inte besvaras, enligt henne. Det finns många vägar till Gud och hur kan vi veta att Jesus allena hade rätt, funderade hon vidare. Detta är kulturrelativismen i sitt esse. Inte ens prästerna våga leva med övertygelsen att det de gör och tycker är rätt, av rädsla för att kränka någon annan och för att tillfredställa det eviga tvivlet över västerlandets värderingar, som vänsterns aktivister har sått i våra huvuden.

Detta sker i namnet av en s.k. ”religionsdialog”. Vad går denna dialog ut på? Det är lite svårt att se att den mynnar ut i annat än att Svenska kyrkan ska visa respekt för islam och inhysa muslimsk bön kyrkorummen och dylikt. Kommer islams företrädare visa liknande respekt. Tanken att man ska samtala om religionsfrågor är i grunden god, då religionen har skapat så många krig och konflikter genom historien, men om den bara leder till att kristendomen anpassar sig till muslimers önskemål, utan att islam anpassar sig till vårt samhälle, så är det inte mycket till dialog, utan snarare ett instrument för underminering av våra värderingar.

Jackelen skrev på Svenska kyrkans hemsida:

”En ganska självklar utgångspunkt för mig i mina möten med muslimer är att vi tillber samma Gud – hur skulle det kunna finnas mer än en allsmäktig skapare av universum? Lika självklart är det att vi inte förstår eller beskriver Gud på samma sätt.”
Är detta en rimlig utgångspunkt för överhuvudet för den svenska kyrkan? Är det verkligen självklart för en kristen att Muhammed fick sitt budskap från samma källa som Jesus? Hur kunde det då bli så väldigt skilda utfall i de budskap som de båda herrarna förmedlade? Handlar det verkligen om att de har ”förstått” olika? Är det inte rimligare för en kristen att se Muhammeds budskap som kommandes från en annan källa, eller hans egen hjärna, givet den stora diskrepansen mellan andemeningarna i de respektive budskapen?
Hur ser dagens västeuropeiska kristna tro ut egentligen? Den moral som predikas i Gamla Testamentet och som praktiserades i den tidiga judiska statens präststyre, är inte rimlig och de präster som vill ta avstånd från detta tankegods, har min största förståelse, men Jesus är en annan sak. Hans budskap var på det stora hela fyllt av tolerans, omvårdnad och kärlek. Enligt hans egen utsaga, så ska skulle detta budskap abrogera (ersätta) det tidigare budskapet. Nu blev det inte riktigt så, men kanske står de västeuropeiska kyrkorna närmare Jesus mjuka budskap idag än någonsin tidigare. Kontrasten mellan detta budskap och det som Muhammed saluförde är mycket påtaglig. Just därför borde det inte vara svårt för ärkebiskopen Jackelen att ta ställning för Jesus, över Muhammed.

Muhammed var en krigsherre, som egenhändigt mördade hundratals fångar, tvångsgifte sig med förslavade kvinnor, hade sex med minderåriga och spred sin religion med svärdet i hand. Han skapade därmed en religion som därmed inte går att skilja från staten och det som vi i väst ser som den sekulära sfären. Jesus var en profet som blev känd som en godhjärtad och omtänksam person som vårdade sin nästa. Han skapade en religion som i teorin ska vara skild från staten och därmed lade han grunden för dagens europeiska separation mellan kyrkan och den sekulära sfären.

En ärkebiskop i den Svenska Kyrkan som inte kan välja Jesus över Muhammed är således i min mening allvarligt förvirrad och tillika intellektuellt förvriden. Jackelens val av valspråket ”Gud är större”, vilket är en fullständigt medveten markering och flört med islam och deras ”Allahu Akbar”, indikerar hennes svajiga intellektuella och moraliska fotfäste. Kanske skulle hon känna hon sig lika bekväm som ärkeimam som hon känner sig som ärkebiskop?

Det är bara en tidsfråga innan Svenska Kyrkan kommer börja anordna muslimsk fredagsbön i Domkyrkorna i Uppsala och Lund. ”Dom är så många troende, och vi så få” kommer det låta. Förändringar i kyrkorummet kommer genomföras och så småningom böneutrop ske från kyrktornen. Denna process har redan börjat runt om i Europa. I London till exempel har muslimsk tillbedjan utförts i anglikanska kyrkan St Johns i Waterloo. När väl muslimsk bön har genomförts i en kyrka, så betraktas denna av många muslimer som en moské. Vansklig väg att gå med andra ord.

Detta är även en direkt förolämpning mot alla föregående och nu bortgångna kristna som har tillbett i dessa kyrkor. Ägnas ingen tanke åt de kyrkomän som ligger begravda i kryptorna, när nu muslimsk tillbedjan ska utföras ovanför deras viloplatser i svenska kyrkor? Har vi inte respekt för någonting längre?

De äldre kyrkobyggnaderna är ett viktigt inslag i vårt västerländska kulturarv, som även ateister och agnostiker kan värdera högt. Det som sker i dessa byggnader idag ska inte stå i strid med de värden som den västerländska kulturen bygger på. Det som predikas i moskéer i Sverige idag är definitivt inte i samstämmigt med dessa värderingar och detta vill jag inte se i en svensk kyrka som idag kanske ligger närmare Jesus mjuka värderingar än någonsin tidigare. Jackelen kanske tolkar den Jesussinnade toleransen som en acceptans för allt och alla handlingar, men tolerans ska inte visas för det som i grunden är intolerant. De går toleransen själv under.

Islam är medskyldigt till alla terrordåd som finner stöd i Koranen och Haditherna

Frågan om huruvida terrordåden mot yttrandefriheten i Paris och Köpenhamn är knutet till islam eller inte är tydligen en mycket känslig fråga. Huruvida IS agerar i enlighet med islam? Troende muslimer känner sig utpekade av att deras religion identifieras som källan till våldet.

Medansvar:

Huruvida det förhåller sig så är tack och lov inte en så väldigt komplicerad moralisk fråga. För det första: Individen bär alltid det huvudsakliga ansvaret för sina illdåd. Detta förminskas inte av att han eller hon har läst i eller fått ”instruktioner” ur en text av något som helst slag. Dock, kan man deklarera att medansvar ska utkrävas från den religion där denna person söker och även finner ett moraliskt stöd för utförandet av detta dåd.

Huruvida detta medansvar ska utkrävas, vill jag avgöra via en väldigt enkel princip:

Om det finns stöd för den handling som utförs i de heliga texterna till den religion som åberopas, eller i de handlingar som dess profet utförde, ja då ska medansvar utkrävas. Om det inte finns stöd, ja då ska det helt enkelt inte utkrävas.

Enkelt eller hur? Det är inte svårare än så om man följer sunda moraliska ansvarighetsprinciper utan att vara förblindad av ett postmodernt förakt för fakta!

Det räcker inte med att en annan uttolkare av samma religion, eller ledare därav, ger stöd för denna handling, om detta stöd är ogrundat. Det räcker inte att påpeka att så och så har utförts tidigare i religionens namn i till exempel den muslimska världen. De troende och de samhällen dessa lever i utgör den muslimska världen eller den kristna världen, men bara Profeten; Moses, Jesus, Muhammed etc, tillsammans med de heliga texterna utgör religionen! Det är viktigt att göra denna distinktionen.

Stödet i texterna:

Om en man går in i en kyrka och brukar våld, till exempel medelst en piska, på personer som där utför handel med penningar och sedan välter deras bord, alltmedan han hänvisar till Jesus handlingar, ja då kan man tillskriva kristendomen ett medansvar, oavsett om man subjektivt anser att detta var en bra eller en dålig handling, då det faktiskt var det som Jesus gjorde enligt NT. Om en annan man drar fram en pistol och skjuter till döds en man som avbildar Gud eller Jesus och samtidigt hänvisar till Jesus, ja då kan man inte rikta klander mot den kristna religionen, då det inte finns stöd i varken Jesus handlingar eller texterna för denna handling.

På samma sätt kan man granska de stycken i koranen som IS och al-Qaida citerar. Om de är korrekta och ger stöd till terroristen i hans handlingar så ska medansvar tilldelas religionen islam som har skapat dessa bud. Det finns många men det kan räcka med denna för att förmedla poängen:

– Sura 9, vers 29 (9:29)
” Kämpa mot dem som, trots att de förr fick ta emot en uppenbarad skrift (judar och kristna), varken tror på Allah eller den yttersta dagen, och som inte förbjuder det som Allah eller hans sändebud har förbjudit, och inte iaktar den sanna religionens bud – kämpa mot dem tills dess de erkänner sig besegrade och frivilligt betalar skyddsskatten”

Religionsfilosofen Martin Lembke citerar dessa två strofer från Koranen och bland andra denna från GT (nedan), i en artikel i SvD i ett av de mest krystade försöken till moraliskt friskrivande för religioner som jag någonsin har sett:

– De som kämpar mot Gud och Hans Sändebud och vars strävan det är att störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv skall utan förskoning dödas eller korsfästas eller få hand och fot på motsatta sidor avhuggna eller förvisas från [sitt] land. Denna förnedring skall de utstå i detta liv och i det kommande skall de få utstå ett outsägligt lidande; dock skall de som visar ånger innan ni har fått makt över dem skonas. (5:33–34)

– De som framhärdar i att förneka sanningen är inför Gud de uslaste av alla skapade varelser … om du besegrar dem i krig, gör då [din behandling av dem] till ett varnande exempel för dem som [vill] följa i deras spår; kanske kommer dessa att tänka sig för. (8:55–57)

och denna från Moseböckerna;

– Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del. (31:17–18)

Lembke summerar så här: ”Man bör alltså inte skylla IS-krigarnas vanvett på Koranen. De flesta koranläsarna lyckas trots allt behålla vettet lika väl som de flesta andra människor, och de flesta bibelläsarna lyckas med samma sak..”

Han hävdar alltså att eftersom uppmaningar till våld finns i BÅDA texterna, så är INGEN av dem medskyldiga till det våld som har utförts i deras namn! Nej, dr Lembke, om båda texterna ger stöd för våldsdåd, så är BÅDA medskyldiga om dylika handlingar utförs i deras namn.

Lembkes logik är ohållbar och tycks bygga på detta resonemang: Om en jude/kristen inte idag dödar med anledning av det som står i Tanakh/GT så kan inte muslimer sägas agera med anledning av det som står i Koranen. Problemet med detta resonemang är att judar och kristna HAR agerat i enlighet med sina texter, om än inte den som Lembke nämner ovan. En annan viktig poäng som Lembke visar sig helt ovetande om är att den Judeokristna religionen skiljer sig från den muslimska på en rad punkter, som verkar för att skapa skillnader i hur länge och hur nitiskt man har valt att följa de heliga texternas bud.

Detta är ämne för en annan artikel, så jag nöjer mig med att i detta skeende påpeka att medan de krigiska styckena i Moseböckerna, och citatet som Lembke använder sig av ovan, huvudsakligen är en BESKRIVNING (sann eller inte har mindre betydelse här) av judarnas utvandring från Egypten och erövring av sitt nygamla hemland, innehållandes redogörelser om Jahves direktiv gällande specifika händelser, så innehåller Koranen huvudsakligen GENERELLA bud som är tänkta att tillämpas nu i lika hög grad som för 1300 år sedan. Detta är kanske den mest avgörande skillnaden. De judeokristna kan lättare distansera sig från beskrivningen i Tanakh/GT och inte känna sig bundna av det som har skett i det förgångna, medan Islam som religion svårligan kan skilja sig från det som är Allahs eviga och oföränderliga lagar! Detta kan man tycka att en religionsfilosof ska kunna förstå.

Motstridigheten:

Man invänder ofta mot resonemanget som jag för, med att man kan finna stöd för väldigt mycket och att det ofta är motstridiga bud som ska vägleda de troende. Detta är inte så konstigt då Muhammed bara var en människa och det är mänskligt att han ändrade åsikt efterhand, särskilt i ljuset av den omvälvning som det innebar att tvingas fly från Mecca till Medina och den radikalisering av hans följe som detta måste ha inneburit. Detta problemet har de flesta muslimska lärda löst genom abrogeringsprincipen (att de senare texterna och haditherna upphäver de tidigare). Religiösa apologeter har ignorerat detta tillvägagångssätt, som inte gynnar de moderata uttolkarna av islam. Men detta har ändå ingen större betydelse för argumentet, då alla delar av de heliga texterna ändå finns där som Guds ord och profetens handlande. En imaginär omvänd abrogeringsprincip, där de mjuka stroferna ses som viktigare än de hårda hade hjälpt islam (och varit en uppgift för en muslimsk reformation), men hade ändå inte löst problemet så länge dessa ändå finns kvar i Koranen. Står någonting i texterna så står det och kan därmed fortsätta att inspirera till våld. Att en religion är principiellt splittrad och osammanhängande utgör ingen ursäkt i sig. Att man kan finna stöd för väldigt mycket inom islams texter gör inte dessa texters medskyldighet till allt otyg som utförs i dess illasinnades strofers namn mindre. 

Korstågen:

En vanlig kontring mot kristendomen gäller korstågen som ska visa att vi har att göra med två lika illasinnade antagonister. Om man vill rikta klander för korstågen mot kristendomen så är detta dock ogrundat då konceptet överhuvudtaget inte finns inom den kristna teologin och Jesus såsom han beskrivs, var så långt man kan komma från en krigare. Istället är detta en produkt av den kristna världen och dess möte med islam. Heligt krig är ett muslimskt koncept. Det finns mer än hundra omnämnanden om heligt krig, jihad, inom islam och Muhammed var själv en krigare. Korstågen var en reaktion på mer än 400 år av heligt erövringskrig från islams sida. Den kristna världen kopierade konceptet för att kunna mobilisera kraften att överleva, men kristendomen som religion, kan inte lastas för korstågen. Det vore ett intellektuellt oärligt och kulturrelativistiskt grepp.

Jihad: Ottomanska sipahis i strid

Jihad: Ottomanska sipahis i strid

Muhammed och yttrandefrihet:

När det gäller attackerna mot yttrandefriheten och rätten att smäda, så behöver man bara studera haditherna. När Muhammed år 630 red in i Mecca som slutgiltig segrare i kampen mot stadens hedningar så lät han döda en sångerska som hade komponerat satiriska sånger om honom. Bara ett fåtal dödades vid denna nästan oblodiga inmarsch i Mecca, så poängen gick inte att missta sig på. Man kan inte få ett tydligare rättesnöre inom islam. Muhammed visade själv vad en troende ska göra med en satiriker! Muhammed är i princip islam. Han är enligt islam den främsta och finaste bland människor. Vad han gjorde ska alla troende följa och se som sitt exempel! Hur kan man påstå att attackerna i Paris och Köpenhamn inte har med islam att göra, när terroristerna agerar som HAN gjorde?

Muhammed och massaker:

Muhammed beordrade år 627 att 600-900 manliga medlemmar av den judiska stammen Banu Qurayza, som hade besegrats i krig, skulle halshuggas (en del vittnen säger att han själv höll i svärdet). Är IS halshuggningar då inte i linje med vad religionen islam dikterar genom dess profets agerande? Även om det finns andra sidor av islam så måste religionen ta ansvar för allt som den innehåller. Om judar idag skulle börja stena kvinnor som begått äktenskapsbrott, hänvisandes till Tanakh, ja då skulle vi få tilldela den judiska tron samma medansvar, men tack och lov så sker inte detta längre. Islam besitter en särställning, som jag nämnde ovan, som den av de Abrahamitiska religionerna som har långt flest utövare som inte vill släppa greppet om gamla och rent av vedervärdiga bud och exempel från dess begynnelse. Moderata utövare vinner ingenting på att låtsas som om att dessa bud inte finns, som att de inte har någonting med deras religion att göra. Eftersom dessa så envetet biter sig fast i mångas medvetande så bör de moderata istället verka för en reformation!

Direkt och indirekt medansvar:

Det som beskrivits ovan kan man se som den första nivån av medansvar, den mest uppenbara, det som kan härledas direkt till specifika strofer och ageranden från religionernas profeter. Detta anser jag stå bortom diskussion! Sedan finns det en andra nivå av medansvar, en där kopplingen är diskutabel och mer öppen för individuella tolkningar. Detta är bandet mellan den anda som utgör essensen av en religion, dess grundläggande tankemönster, såsom svart-vit-tänkandet, de auktoritära utgångspunkterna, den ofta inbyggda intoleransen mot oliktänkande osv, som jag själv har skrivit om tidigare, och den generella samhällsutvecklingen i de områden som är påverkade av den specifika religionen. Detta indirekta ansvaret är ett område som har gjort och kommer att utgöra diskussionsämnet för mycket av religionsdebatten för lång tid framöver. Företeelser som i den kristna världen är en vidareutveckling av tankemönster i den kristna tron kan således inte knytas till kristendomen i direkt mening och där medföljer en subjektiv komponent i diskussionen om det indirekta medansvaret. Givetvis gäller motsvarande för islam och den muslimska världen. Just därför är då en bra utgångspunkt för denna diskussion om det direkta och det indirekta ansvaret, om man kan våga fastslå vad som står bortom diskussion, det som faktisk står i texterna och vad varje religion har att stå till svars för!

Vad är egentligen Islamism?

Islamism enligt islamisterna

Begreppet islamism uppstod bland franska intellektuella som en beteckning på muslimer som utövade en fundamentalistisk form av islam, d.v.s. en form som går tillbaka till religionens kärna. Islamisterna själva ser ingen distinktion alls mellan islamism och islam. För dem är islamism, med andra ord, politisk islam och islam samma sak. Man kan tveklöst säga att i islams fundament finns det ett starkt inslag av påverkan på det politiska livet på ett sätt som kristendomen aldrig har haft stöd för i källorna för och således inte heller kunnat uppnå. Kanonisk lag har aldrig haft den makten över samhället som sharia har. Man kan således ge islamisterna rätt i det att i teorin så innebär den muslimska lagen att islam kan likställas med islamism. Den praktiska skillnaden från teorin är givetvis att långt från överallt där islam finns, lever folk under religionens fulla kontroll och långt ifrån alla muslimer vill ha denna typen av samhälle. Modernismen har satt sitt avtryck på många håll i Mellanöstern, till exempel i Turkiet, Marocko, Tunisien och Jordanien, men kanske främst bland muslimer utanför Mellanöstern. Sällan praktiseras en religion som den lärs ut, men om islam skulle praktiseras som det står skrivet, så blir resultatet islamism. Iran, Saudiarabien och talibanerna utgör skrämmande illustrationer.

Abrogering

Den för många västerlänningar okända abrogeringsprincipen utgör anledningen till att det förhåller sig så här. Abrogering (Abrogera = upphäva, avskaffa), har använts av muslimska religiösa lärda för att reda ut de många motsägande stroferna i Koranen och haditherna. Muhammed gick igenom två distinkta faser under sin gärning; Mecka- och Medinafaserna. Under den första verkade han och hans anhängare som en minoritet i Mecka och det han då skrev kunde vara mer tolerant, mot såväl majoriteten som de egna troendes felsteg (såsom att ”det finns inget tvång i religionen”), än det som skrevs under Medinafasen (”De som avsäger sig sin tro ska jag straffa med fruktansvärda plågor”).

När han hade flytt till Medina och där insteg i positionen som politisk och militär ledare blev han mer dogmatisk och intolerant i en ansträngning att befästa sin kontroll. För att reda ut denna motsägelsefullhet instiftades abrogeringsprincipen som sedan de tidiga åren är en erkänd praxis inom alla betydande muslimska lärosäten och tolkningsskolor. Denna princip innebär att det som Muhammed sade och gjorde under Medinatiden upphäver det han sade och gjorde under Meckatiden om dessa kommer i konflikt med varandra. Välvilliga lekmän kan skapa det islam de själva vill och tack och lov så gör de flesta muslimer levandes här i väst just det; bryter mot abrogeringsprincipen och väljer att ignorera allt svavelosande och krigiskt som teologerna pekar på, är det sanna islam. Avfällingarna företräder således inte det sanna islam, men det ska vi vara tacksamma för, precis som vi är tacksamma för att vi har tämjt vår egen kulturs kristna tro. Annars skulle vi också stena otrogna kvinnor i enlighet med vad det står i GT. Men så länge det religiösa etablissemanget står fast vid att abrogeringsprincipen gäller så kommer islamisternas synsätt att islamism är islam förbli förhärskande.

Det nya med islamismen

Islamism är dock mer än muslimsk fundamentalism. Någonting har skett under processen med den religiösa väckelse som verkligen fick fart under 1800-talet och bet sig fast i Mellanöstern i början av 1900-talet. Islamismen insöp under 1900-talet en del av den totalitära andan som fanns i kommunismen och nazismen och det förtryck i religionens namn som existerade inom islam blev därmed om möjligt ännu värre. Både ideologin och tekniken för full kontroll över samhället fanns nu på plats för att fulländliga idén om islam som ett samhällssystem.

De regler som hade gällt för de egna troende kom numera att även gälla för alla andra, oavsett religion. Kristna och judar hade länge levt under hårda restriktioner i enlighet med dhimmireglerna, men ändå tillåtits till exempel konsumtion av alkohol och liknande, under vissa förhållningsregler. Andra religioner fick lov att avbilda sina gudomar om de ville det. Nu vill dagens islamister förbjuda allt detta. Öltillverkning på västbanken jagas ut och wahhabiter i Afghanistan, Mali, Bosnien och annorstädes går och har gått hårt fram med dynamit och hammare på religiösa symboler från andra religioner och det som inte accepteras längre inom den egna.

Men kanske viktigast är att islamismen har påverkats av dessa auktoritära broderrörelser, främst kommunismen, i det att de har formerats till gräsrotsrörelser. I det traditionella muslimska samhället var respekten för Kalifens eller den lokala härskarens bud och de religiösa etablissemangens domar nästan total. Få företog sig någonting som inte var sanktionerat. Aversion mot judar och kristna må ha grott bland folklagren, men det var först när härskaren sanktionerade en pogrom som folket vågade ge sig på lokala judar och kristna. Idag finns inte samma disciplin, med undantag för i Saudiarabien. Islam är en uppifrån-och-ner kultur, medan islamismen är en nerifrån-och-upp ideologi.

En diffusion av den självpåtagna rätten till religiöst tolkande har spridit ”beslutsfattandet” ner i leden. En gemensamm nämnare för många av de ledande terroristerna är att de är religiösa lekmän. Osama bin-Laden var ingenjör och religiöst sett relativt oskolad . Likaså Ayman Zawahiri som är läkare. Detta betyder inte att de tolkar koranen huvudsakligen fel, som många appologeter i väst vill mena, utan de följer slaviskt den accepterade abrogeringsprincipen. Problemet, ur makthavarnas perspektiv, ligger i att de väntar inte på tillstånd! Eftersom det inte finns en Kalif längre så skulle denna utgå från de lärda, eller de arabiska diktatorerna som kontrollerar dem, men de senare äger inte någon religiös auktoritet i linje med den Kalifen hade. Hade en Kalif funnits idag så hade detta troligen ändå haft mindre betydelse, då utvecklingen har gått detta system förbi, med den allmänna trenden mot diffusion av information och nedmontering av auktoriteter. Nu kan muslimer ur alla bakgrunder själva läsa vad det står i texterna och sedan lyfta svärdet i skyn och proklamera jihad. Det står nu imamer långt ner i hierarkin fritt att på helt eget initiativ bilda stridbara församlingar, bland annat här i väst.

Denna nyordning gör att det inte finns en stoppknapp, det finns ingen auktoritet som kan vid behov dra tillbaka jihadkrigarna som plågar såväl väst som den muslimska världen. Det finns således ingen möjlighet att stoppa tillbaka anden i flaskan, något som många härskare i regionen som har lekt med lampan nu har fått inse till stort förtret. Vi står nu inför ett oändligt krig med radikala som benhårt och skoningslöst tolkar Koranen såsom dess författare avsåg…………i den andra abrogerande uppenbarelsen av ”guds vilja”!

 

%d bloggare gillar detta: