Kampen för att degradera vår historia drivs nu även på högertidningarnas kultursidor!

DEBATT

Senaste veckan har det i debatten förekommit en antal inlägg med innebörden att vi bör plocka bort statyer av våra gamla kungar, såsom Gustav Vasa och Karl XII. Denna debatt kan ses som en spillover från motsvarande debatt i USA som orsakade händelserna i Charlotteville, fast då i än värre form, då man inte ens där vill gå så långt som att ta bort det egna landets tidigare ledare från socklarna.

Den artikel som jag riktar in mig på här är en från Expressens biträdande kulturchef, som utgör ytterligare en signal om vänstertankarnas inflytande över borgerliga tidningars kulturdelar. Jens Liljestrands resonemang går så här: Eftersom tidigare kungar har blod på sina händer och eftersom de var ”diktatorer” så förtjänar de inte att hyllas idag genom att få stå staty på våra torg! Resonemanget är minst sagt märkligt. Han menar att vi ska döma historiska personer utefter dagens etiska standards.

Detta visar sig även via ordval såsom ”diktator”, som är en modern term som åsyftar ett auktoritärt styre som är mot invånarnas vilja. Kungar som Vasa och hans efterföljare styrde, med folkets medgivande, på ett upplevt mandat från Gud. Det var auktoritärt, men det sågs som det enda möjliga styret i de flesta länder.

Det är självklart att forna tiders svenska kungar inte var perfekta. Vilka andra samtida ledare var det? Vi ska absolut ha en kritisk historisk diskurs, men att gå så långt som att plocka bort alla statyer och monument i syfte att ”vit-tvätta” historien är att gå för långt.

Jag misstänker att den agenda som finns bakom dessa krav, är en strävan att radera ut vår historia, att sudda ut vår säridentitet inför vår kulturs införlivande i det mångkulturella samhället. Vi svenskar ska inte ha någonting i vår historia, eller för den delen i vår kultur, som vi kan vara stolta över. Det får absolut inte ha funnits en svensk politisk storhetstid, som kan matcha vår nu snart avrundade ekonomiska storhetstid. Den senare, slaktas ju återkommande som bara en konsekvens av att vi inte stred mot Tyskland. Nu ser vi nästa steg.

Är krig i sig någonting som ska hyllas? Självklart inte, men vi kan inte döma forna tider utefter dagens fredliga västeuropeiska samhällen, som inte använder våld internt som ett sätt att lösa konflikter. Våld var som bekant förr ett normalt sätt att hålla ihop stater och värja sig från yttre fiender. Det senare skulle vi göra ännu idag. Det är därför vi har en försvarsmakt, även om vi innerligt hoppas att vi slipper använda densamma.

Vad, menar Liljestrand, att Gustav Vasa istället skulle ha gjort. Skulle han inte ha grundat det rike som blev det moderna Sverige? Skulle Gustav II Adolf inte ha skyddat religionsfriheten i Tyskland och Norden mot Påvens motreformation? Skulle Karl XII inte ha försvarat Sverige mot tre stora angripare? Skulle den svenska kungen inte, precis som den danska dito eller den ryska tsaren göra sin plikt och värja riket, respektive skydda landets ekonomiska intressen? Så kan man fortsätta, ända tills det blir uppenbart att man inte kan döma forna tider utefter deras brist på fredliga lösningar på konflikter.

Våra tiders statyer och monument är vårt sätt att ära dessa kungars ansträngningar för Sverige, men de är även någonting mer. De är även, om inte mer så, monument som hyllar alla svenskar som har fallit medan de har tjänat sitt land till dessa syften. Dessa monument är våra hyllningar till våra egna förfäder! Att ta bort dem vore att belöna deras uppoffringar med förakt. Tragiskt vore det om vi som land landade i ett sådant ställningstagande.

Avslutningsvis känner jag mig ändå tvungen att påpeka att även om svenska kungar har gjort sig skyldiga till sin beskärda del av missdåd, inte minst här i Skåne, så har de överlag ett större pluskonto än vad som är fallet i många andra länder. Den svenska egennyttan, i form av kontrollen av handeln i Östersjön, förde med sig mycket positivt för dem som bodde längs dess kuster. Sverige förde med sig lag och ordning och förhållanden som gynnade handel, bildning och utveckling. Hur skulle Finland ha utvecklats om landet istället hade varit under Novgorod, och senare Ryssland, under de nästan 700 åren fram tills 1809 som det var svenskt? Skulle det då vara lika välmående som det är idag?

Allt som har gjorts utifrån egenintresset har således inte varit av ondo för andra. I Baltikum ses ännu idag den svenska tiden som den gyllene tiden, en tid av välstånd och rättsstat. Sveriges styre föregicks, grovt sett, av den Tyska ordens feodala styre och utan Sverige hade regionen varit ännu längre under det oönskade ryska styret. Om vi förflyttar blicken söderut så kan vi konstatera att i norra Tyskland så ses fortfarande tiden då Sverige hade besittningar i Pommern, precis som i Baltikum, som en gyllene tid. Dessa faktum kan vi svenskar idag känna stolthet över, om vi nu fortfarande får, vill säga? Enligt liberal-vänsterns synsätt så får vi inte det. Istället vill de att vi ska se alla svenska kungar som bloddrypande mördare och vår kultur som värdlös. Men, någonting bra måste det ändå finnas i vår kultur, när Sveriges imperium har haft dessa konsekvenser i närområdet.

 

Annonser
%d bloggare gillar detta: