Landet där inte ens prästerna tror på rätt och fel!

Biskopen Eva Brunnes förslag att kors skulle bäras ut ur Sjömanskyrkan och att en indikator som visade böneriktningen mot Mecka istället skulle placeras där, var bara den senaste i en lång rad utspel från Svenska Kyrkan som påvisar att denna organisation har fallit helt och hållet ner i den kulturrelativistiska sörjan. Varför bekymrar då detta mig, som är agnostiker? Jo, för om den kristna västerländska kyrkan, vars själva essens är tron på att det man gör och helgar är rätt, nu börjar tvivla på denna visshet i kulturrelativismens tecken, vad säger det då om det sekulära samhällets chanser att vakna ur denna självföraktande sjuka?

När ärkebiskopen Antje Jackelen och de andra kandidaterna i ärkebiskopsvalet 2013 fick frågan om huruvida de kunde välja Jesus över Muhammed, så blev hennes svar NEJ! Denna fråga kunde inte besvaras, enligt henne. Det finns många vägar till Gud och hur kan vi veta att Jesus allena hade rätt, funderade hon vidare. Detta är kulturrelativismen i sitt esse. Inte ens prästerna våga leva med övertygelsen att det de gör och tycker är rätt, av rädsla för att kränka någon annan och för att tillfredställa det eviga tvivlet över västerlandets värderingar, som vänsterns aktivister har sått i våra huvuden.

Detta sker i namnet av en s.k. ”religionsdialog”. Vad går denna dialog ut på? Det är lite svårt att se att den mynnar ut i annat än att Svenska kyrkan ska visa respekt för islam och inhysa muslimsk bön kyrkorummen och dylikt. Kommer islams företrädare visa liknande respekt. Tanken att man ska samtala om religionsfrågor är i grunden god, då religionen har skapat så många krig och konflikter genom historien, men om den bara leder till att kristendomen anpassar sig till muslimers önskemål, utan att islam anpassar sig till vårt samhälle, så är det inte mycket till dialog, utan snarare ett instrument för underminering av våra värderingar.

Jackelen skrev på Svenska kyrkans hemsida:

”En ganska självklar utgångspunkt för mig i mina möten med muslimer är att vi tillber samma Gud – hur skulle det kunna finnas mer än en allsmäktig skapare av universum? Lika självklart är det att vi inte förstår eller beskriver Gud på samma sätt.”
Är detta en rimlig utgångspunkt för överhuvudet för den svenska kyrkan? Är det verkligen självklart för en kristen att Muhammed fick sitt budskap från samma källa som Jesus? Hur kunde det då bli så väldigt skilda utfall i de budskap som de båda herrarna förmedlade? Handlar det verkligen om att de har ”förstått” olika? Är det inte rimligare för en kristen att se Muhammeds budskap som kommandes från en annan källa, eller hans egen hjärna, givet den stora diskrepansen mellan andemeningarna i de respektive budskapen?
Hur ser dagens västeuropeiska kristna tro ut egentligen? Den moral som predikas i Gamla Testamentet och som praktiserades i den tidiga judiska statens präststyre, är inte rimlig och de präster som vill ta avstånd från detta tankegods, har min största förståelse, men Jesus är en annan sak. Hans budskap var på det stora hela fyllt av tolerans, omvårdnad och kärlek. Enligt hans egen utsaga, så ska skulle detta budskap abrogera (ersätta) det tidigare budskapet. Nu blev det inte riktigt så, men kanske står de västeuropeiska kyrkorna närmare Jesus mjuka budskap idag än någonsin tidigare. Kontrasten mellan detta budskap och det som Muhammed saluförde är mycket påtaglig. Just därför borde det inte vara svårt för ärkebiskopen Jackelen att ta ställning för Jesus, över Muhammed.

Muhammed var en krigsherre, som egenhändigt mördade hundratals fångar, tvångsgifte sig med förslavade kvinnor, hade sex med minderåriga och spred sin religion med svärdet i hand. Han skapade därmed en religion som därmed inte går att skilja från staten och det som vi i väst ser som den sekulära sfären. Jesus var en profet som blev känd som en godhjärtad och omtänksam person som vårdade sin nästa. Han skapade en religion som i teorin ska vara skild från staten och därmed lade han grunden för dagens europeiska separation mellan kyrkan och den sekulära sfären.

En ärkebiskop i den Svenska Kyrkan som inte kan välja Jesus över Muhammed är således i min mening allvarligt förvirrad och tillika intellektuellt förvriden. Jackelens val av valspråket ”Gud är större”, vilket är en fullständigt medveten markering och flört med islam och deras ”Allahu Akbar”, indikerar hennes svajiga intellektuella och moraliska fotfäste. Kanske skulle hon känna hon sig lika bekväm som ärkeimam som hon känner sig som ärkebiskop?

Det är bara en tidsfråga innan Svenska Kyrkan kommer börja anordna muslimsk fredagsbön i Domkyrkorna i Uppsala och Lund. ”Dom är så många troende, och vi så få” kommer det låta. Förändringar i kyrkorummet kommer genomföras och så småningom böneutrop ske från kyrktornen. Denna process har redan börjat runt om i Europa. I London till exempel har muslimsk tillbedjan utförts i anglikanska kyrkan St Johns i Waterloo. När väl muslimsk bön har genomförts i en kyrka, så betraktas denna av många muslimer som en moské. Vansklig väg att gå med andra ord.

Detta är även en direkt förolämpning mot alla föregående och nu bortgångna kristna som har tillbett i dessa kyrkor. Ägnas ingen tanke åt de kyrkomän som ligger begravda i kryptorna, när nu muslimsk tillbedjan ska utföras ovanför deras viloplatser i svenska kyrkor? Har vi inte respekt för någonting längre?

De äldre kyrkobyggnaderna är ett viktigt inslag i vårt västerländska kulturarv, som även ateister och agnostiker kan värdera högt. Det som sker i dessa byggnader idag ska inte stå i strid med de värden som den västerländska kulturen bygger på. Det som predikas i moskéer i Sverige idag är definitivt inte i samstämmigt med dessa värderingar och detta vill jag inte se i en svensk kyrka som idag kanske ligger närmare Jesus mjuka värderingar än någonsin tidigare. Jackelen kanske tolkar den Jesussinnade toleransen som en acceptans för allt och alla handlingar, men tolerans ska inte visas för det som i grunden är intolerant. De går toleransen själv under.

Annonser

Det fina hatet ser Jackelén inte!

När Antje Jackelén säger att man inte får hata islam samtidigt som hon vänder bort blicken inför kommunisternas och feministernas hat så påvisar hon sin dubbelmoral. Hat leder aldrig till någonting gott och är aldrig en önskvärd känsla, men ska de som hatar en syn på hur livet ska levas och kanske framför allt begränsas, inte tillåtas framföra sina synpunkter? Varför är det bara religionen som inte får hatas i vårt samhälle? Klasshat och manshat är ju uppenbarligen fullt acceptabelt om man dömer av hur diskursen ser ut idag.

Tolererar vi inte att man hatar nazismen och kommunismen? Uppenbarligen tolererar vi också att man hatar kapitalismen, med tanke på de kommunister som sitter i riksdagen och i de smygkommunistiska ungdomsförbunden knutna till riksdagspartier som uttrycker sitt hat mot kapitalismen. Borgare ska ”betalas i bly” skriver ung vänster. Vänsterpartiets Simon Fors skriver att han ”hatar borgarsvinen så jävla mycket” och att ”Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?”. Christoffer Hurtig skrev att han ville skjuta Billström och att han kommer ”glädjas den dagen han dör”.

När ska Jackelén protestera mot detta? Troligen kommer detta inte ske eftersom kyrkan numera allt mer ser ut att vara en vänsterkraft.

Feminister tillåts att hata män med etablissemangets tysta medgivande. De skriver att ”alla män ska dödas” och att deras genitalier ska ”klippas av”. Feministen Samson Wiklund skriver på sin twitter att han drömmer om att ”machete-döda all vita män”. En annan feminist säger att det är ”..rimligt, legitimt och till och med positivt att hata..”. När ska Jackelén protestera mot detta och uttrycka sin bedrövelse över att detta okristna hatande? Svaret är att det kommer hon aldrig göra! Hon kommer aldrig vilja kritisera de feminister som framställs som kvinnlighetens befriare, avsett hur många lik de än säger sig vilja trampa över.

Islamister tillåts uttrycka sitt hat mot demokratin och etablissemanget förblir till större delen tyst. Varför är det bara islam som inte får hatas? Det är uppenbarligen skillnad på hat som riktas mot det man själv stödjer.

Jag är inte själv predisponerad att hata och ser inte nyttan med det, men anser likväl per princip, att hat varken kan eller bör förbjudas, som Jackelén tycks mena. Var och en får tycka som dom vill och uttrycka detta, så länge de inte tar ett steg till och hetsar till våld, såsom kommunisterna och feministerna ovan och den SD-representant som mer än implicerade att förintelselägren borde öppnas igen. Kriminaliserar man en människas känslor så leder detta bara till att hatet stärks. De som hatar tenderar bara till att undergräva sin egen position om de uttrycker sitt synsätt öppet, så låt dem hållas!

Moraliska omdömen om detta bör man dock lägga, men till skillnad från vad Antje Jackelén gör så bör hon, i positionen som ärkebiskop, fördöma alla de typer av näthat som förekommer idag. Varför ska kommunister och feminister få ett frikort? Varför ska islam få speciellt skydd från näthat? Man kan tolka det som att just detta hat ska kriminaliseras. Det är inte ok att ”man KAN gå ut i dagens Sverige och säga att ”jag hatar Islam””. Vad säger Jackelén till en iransk kvinna som hatar islam pga. av det religiöst betingade förtryck som hon har utsatts för i sitt hemland? Ska det inte heller vara ”ok”? Ska hon förbjudas att deklarera denna ståndpunkt på nätet eller i andra medier? Problematiskt i sammanhanget är att det som är kritik av religioner ofta målas upp som just hat. Vad som är vad tycks vara mycket subjektivt idag. Således är Jackeléns position bara en dörröppnare för ytterligare förtryck av religionskritiker.

Blasfemilagar nästa?

Man kan skönja ett mönster i svenska kyrkans och dess uppbackares agerande sedan islamister började ta för sig i den svenska samhällsdiskursen. I takt med att islamister har trappat upp sina krav på en position befriad från kritik har kyrkan försökt hänga med och för sin egen del också flytta fram positionerna. Det som nu gäller för islam borde ju också kunna gälla för kyrkan tycks man tänka. Riksdagsmannen Tuve Skånberg (KD) deklarerade i en intervju i tidningen Dagen (d 1/1-2014) att ”man inte bör få hetsa mot religion”. Han försöker skydda sin position genom att identifiera ett antal kontemporära fall som inte skulle räknas som ”hets”, såsom Vilks teckningar, men likväl står han fast vid principen som sådan, att det finns en gräns för yttrandefriheten när det gäller religion. I synnerhet islam!

Varför detta är så viktigt framgår inte? Skånberg exemplifierar med nazismens brott, men missar att nazisternas antisemitism grundade sig på föreställningar om ras och inte på kritik av den judiska religionens teologiska uppbyggnad eller hat mot den judiska religionen! Jackelén och Skånberg jämställer kritik, eller rent av hat, mot religionen islam med detsamma riktat mot personerna som tror på dess budskap. En tänkande människa ser omedelbart bristen i detta resonemang och kan skilja mellan sak och person. Varför väljer man då denna väg? Svaret är att man genom en oärlig debatteknik vill tillskansa sig immunitet från kritik och bygga upp en form av ömsesidig relation av stöd med de islamister som snabbt håller på att bli en maktfaktor i vårt offentliga samtal!

%d bloggare gillar detta: