Min kandidatur till Riksdagen!

Bästa bloggläsare!

Det har nog inte undgått er att jag kandiderar till riksdagen med Medborgerlig Samling, som nummer 4 på listan. Så här dagen innan valet så vill jag i korthet förklara lite av det jag vill verka för om ni väljare beslutar att skicka mig till Stockholm:

1) Bekämpa den socialistiska hegemonin i samhället!

Samhället är, efter decennier av vänsterdominans, fullständigt genomsyrat av socialistiskt tankegods. Samhället brukar deras tolkningar och använder deras lösningar. Rättssystemet, skolan, integrationen osv fungerar inte och kommer inte fungera heller, förrän vi städar ut detta tankegods. Vi kan inte heller ha en situation där hela nyhetsförmedlingen, och därmed formandet av befolkningens världssyn, ligger i vänsterns händer. Nyheter ska förmedlas på ett neutralt sätt. Går inte det så får SR/SVT läggas ner!

2) Stå för en sund integrations/anpassningspolitik!

Vi måste skrota det mångkulturella samhällsexperimentet, som har skapat så mycket inre slitningar i vårt samhälle. Jag, som politiker, står upp för det västerländska samhället och kommer motverka alla försök att underminera det. All integration i vårt samhälle, måste bygga på anpassning till detta västerländska samhälles värderingar.

3) Stoppa alla försök att underminera den sekulära staten!

Som en konsekvens av invandringen från den muslimska civilisationssfären, så har utmaningen mot den sekulära och opartiska staten ökat i omfattning. Ingenting talar för att denna utmaning kommer minska i styrka under de kommande decennierna. Särskilt inte eftersom den understödjs av politiska krafter till vänster, som söker framgångar genom oheliga allianser. Islam är en samhällsideologi lika mycket som det är en religion. Det är en samhällsideologi, vilken som kollektiv kraft, idag manar sina följare att styra bort vårt samhälle från dess nuvarande demokratiska och sekulära hållning. Detta måste vi vara medvetna om och aktivt bekämpa och det är min avsikt!

4) Kraftigt reducera invandringen!

Europa, och vårt Sverige inte minst, kommer under de kommande decennierna utsättas för ett migrationstryck som får de senaste decenniernas att framstå som måttligt. Konsekvensen av befolkningsexplosionen i Afrika och dysfunktionella samhällen och sociala strukturer i Afrika och Mena, bli att vi befinner oss i inledningen av en ny folkvandringstid. Vi har ett beslut att fatta, som folk. Ska vi acceptera att Europa och dess politiska och sociala kultur förändras för alltid, eller ska vi säga nej? Mitt svar är att det räcker nu! Den migration vi redan har tagit emot, från utanför Europa, har överlag varit negativ för Europa och Sverige. Vi behöver en migrationspaus. Inte bara under några år, utan under några decennier! Återvandring måste också bli något som vi, som är politiker, verkar aktivt för. De som inte vill bli en del av vår civilisation eller respekterar vår nationella kultur, bör uppmuntras att lämna landet.

5) Ett starkt oberoende och ett fördjupat Nordiskt samarbete!

Vi ska värna vår demokrati och principen att så många beslut som möjligt ska fattas så nära medborgaren som möjligt. Folkomröstningar ska bli lättare att genomföra. Sverige ska återta så mycket politiskt oberoende som möjligt och öppna för att omförhandla vårt medlemskap i EU. Vi ska INTE lämna EU, men vi kan mer än väl återställa vår relation till densamma till en tidpunkt där medlemskapet handlade om frihandel, fri rörlighet och samarbete. Vi ska fördjupa vårt samarbete med de Nordiska länderna, med vilka vi har en djupare värdegemenskap, som vi inte delar med Sydeuropa på samma sätt. Ett avsevärt förstärkt försvar ska göra det möjligt att ha ett meningsfullt försvarssamarbete med Finland och möjligen även de baltiska staterna. Med Norge och Danmark bör vi diskutera ett framtida valutasamarbete. Tillsammans är de Nordiska länderna starka!

Jag har genom åren hört synpunkten från många av er blogg-läsare, att jag bör verka i riksdagen. Nu har ni som tycker så, möjligheten att skicka mig dit! Rösta på MED och Kryssa Krabbe!

9 kommentarer

  1. Hur röstar man på dig om man bor på en ort där Medborgerlig samlings valsedlar saknas?

    Ska man på en tom valsedel skriva Medborgerlig samling och sedan skriva ditt namn (Mons Krabbe)?

    Om man inte hittar en tom valsedel, kan man skriva detsamma på en vanlig papperslapp och stoppa i valsedelskuvertet?

    Kommer valförrättaren att acceptera en sådan annorlunda valsedel?

    Vad gäller härvidlag?

    Gilla

    • Tydligen så är det inte en bra idé att skriva namnet på en blank. Kan bli ogiltig. Skriv bara ”Medborgerlig samling” på en blank valsedel. Ska finnas i alla lokaler! Tack för din eventuella röst!

      Gilla

  2. Tack för svar! Ett par nya frågor om Medborgerlig samling:

    1) Spelar det någon ekonomisk roll för partiet, om man röstar på det i riksdagsvalet (eller, för den delen, i landstings- och kommunalvalet)? Dvs kan partiet komma att erhålla något ekonomiskt stöd från staten som står i direkt relation till valresultatet?

    Jag sympatiserar förvisso med merparten av partiets målsättningar (och i synnerhet då dina, Mons Krabbe; se https://www.medborgerligsamling.se/politiker-med-yrke-presentation-av-mons-krabbe-riksdagskandidat-4/ – jag tycker att partiet liknar en mer intellektuell och genomtänkt variant av mer buffliga och mindre väl genomtänkta partiprogram som Sverigedemokraterna har – men att partiet Medborgerlig samling skulle tilldelas en riksdagsplats efter morgonens val är inte realistiskt.

    Så om partiet inte tjänar ekonomiskt på en riksdagsvalsröst, finns det ju ingen anledning att rösta på detta parti i nuläget, ity att det i praktiken blott innebär en bortkastad röst i så fall.

    2) Vore det inte bättre att satsa på att försöka bygga upp partiet Medborgerlig samling från grunden med målsättningen att först försöka sprida sig ut över landet, förslagsvis genom att bilda lokalavdelningar i landets samtliga kommuner samt genom att sträva efter att faktiskt komma in i kommunfullmäktige i olika kommuner, så att det finns något mer konkret att ta på för oss gräsrötter/röstberättigade? Jag förstår helt enkelt inte riktigt poängen med att partiet redan i nuläget väljer att satsa på att skaffa sig riksdagsrepresentation.

    Se till exempel Lena Mellins lika förödande som rent ut sagt illasinnade artikel från våren 2018: https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/8wvEPQ/trangt-pa-yttersta-hogerkanten-nar-medborgerlig-samling-vill-in

    I sin kolumn skriver hon bl a: Partiet bildades 2014 och ställde upp i valet under namnet Borgerlig framtid som fick sju röster i riksdagsvalet. Namnbytet gjordes för två år sedan då den förra ordföranden uteslöts vilket ledde till en tvist om vem som ägde rättigheterna till webbplatsen och e-postadresserna. Bråket tvingade fram det nya namnet.

    ALLTSÅ: Jag tycker att partiets nuvarande riksdagssatsning iofs är lovvärd – och sannolikt kommer att generera fler än de sju röster som föregångaren erhöll 2014 – men denna riksdagssatsning sker på tok för tidigt. Eller med en metafor: Om man vill kunna gå, måste man dessförinnan ha lärt sig att sitta och stå upp utan stöd. Annars börjar man i galen ända s a s.

    Gilla

    • Hej,

      Till att börja med, en röst som läggs på det man tror på är aldrig bortkastad. Sedan är det så här att vi siktar realistiskt på att komma in i riksdagen 2022, men för att nå det målet så behövs det framgångar på vägen. För att bli en faktor i den valrörelsen, inte minst i folks sinnen, så behövs ett bra resultat imorgon. Man får se det som en tvåstegsraket!

      Det finns också en belöningstrappa, kan man kalla det. Vid 1% får vi hjälp med valsedlar i hela landet i nästa val, vilket som du själv konstaterat vore bra. Vid 2% får vi partistöd och kommer synas i opinionsmätningarna i nästa valrörelse. Så, ja, det finns goda skäl att stötta oss redan nu, om man vill att MED ska förändra Sverige till det bättre!

      Vad gäller organisationen, så tycker jag att vi verkligen har byggt upp en gedigen organisation. Vissa tycker till och med att vi satsat för mycket på detta, men det är essentiellt för den långsiktiga stabiliteten. Vi finns inte i alla kommuner än, men det kommer.

      Gilla

  3. Tack, Mons Krabbe, för din information! Ja, då är det inte nödvändigtvis en bortkastad röst att rösta på Medborgerlig Samling (MED). 1-procentnivån är inte helt orimlig. Någonstans har jag läst att MED erhöll 0,7 procent i en enkät i våras. Sett mot den bakgrunden är inte steget till >1 procent så här i skarpt läge på själva valdagen helt orealistiskt. Inte med en så begåvad och kunnig kandidat på riksdagslistan som du!

    Så MED ska erhålla min riksdagsvalsröst. Jag ska strax gå och rösta nu. Tyvärr kan jag inte personkryssa just dig, eftersom det – om jag har förstått dig rätt – kan öka risken att min valsedel blir underkänd. Och DÅ bleve ju mitt partival helt meningslöst, lite i nivå med att lägga sin röst på Kalle Anka-partiet eller att rösta blankt. Den risken vill jag inte ta.

    Det viktiga är ju, trots allt, att MED krediteras min röst (för att förhoppningsvis uppnå den där enprocentsnivån som kommer att ge statlig hjälp med valsedlar över hela landet i nästa val). Att någon av MEDs riksdagskandidater skulle komma in i riksdagen efter dagens val ser jag som helt osannolikt.

    Till sist en helt annan kommentar till det du skriver inledningsvis i din egen kommentar härovanför (”en röst som läggs på det man tror på är aldrig bortkastad”).

    Jag har roat mig med att testa tidningarnas olika s k valkompasser. Det egendomliga (?) är att jag då nästan alltid erhåller rådet, efter att ha svarat på frågorna,att det parti som passar mig bäst gör det på en sannolikhetsivå som ligger på, som högst, 50-60 procent. Ännu konstigare är att inte samma riksdagsparti hamnar i topp för mitt vidkommande vid varje ny valkompassenkät jag deltar i.

    Hur som helst, jag läste nyss en intressant, ja rent av rolig, bloggartikel om att jag inte är ensam om denna smått bisarra upplevelse. Se https://christerbroden.wordpress.com/2018/09/09/valet-och-kompasserna/ .

    Gilla

  4. jaha, nu är det dagen efter valdagen. Hur många röster, i antal samt uttryckt i procent, erhöll egentligen MED i riksdagsvalet? Jag är rädd att svaret ligger i intervallet 0-0,5 procent, långt ifrån enprocentsdelmålet, alltså.

    MED ställde ju dessutom upp i vissa kommunalval och landstingsval. Gick det lika illa där? Blev det någon representation i någon politisk församling över huvud taget?

    På Medborgerlig samlings hemsida är det oroväckande tyst. Inte ett ord om valutfallet för MEDs eget vidkommande. Vad kan det bero på? Ska månne fiaskot (?) – jag saknar ett bättre ord – tigas ihjäl? Hur går MED vidare härifrån?

    Det hjälper inte om MED har en kompetent och kunnig person (Mons Krabbe) på plats nr 4 på sin riksdagslista, om partiet inte ens är i närheten av någon riksdagsrepresenation över huvud taget.

    Det är inte utan att jag ångrar att jag kastade bort min riksdagsvalsröst igår på MED. Nej, lyd mitt råd: Börja med att försöka komma in i olika kommunfullmäktige. Att redan nu aspirera på att samtidigt komma in i riksdagen, det är att ta sig vatten över huvudet. Som jag skrev igår: Man måste kunna sitta och stå lull utan stöd INNAN man börjar ge sig på att försöka gå och klättra uppåt.

    Gilla

    • Det är kanske inte i första hand jag som skall svara på detta, men jag provar ändå. Bästa resultat i kommunvalet verkar vara 4,3% i Laholm. (Betyder att bl a V och Mp blev mindre). I ytterligare två kommuner får MED representation och röstandelen där tycks vara runt 2,4%.

      Jag tycker inte heller att det känns bra när det är ”oroväckande tyst” i en fråga där det rimligen finns många som vil bli informerade. Däremot tycker jag inte att vi skall känna rösterna på MED som bortkastade. Kan inte se att de gör vare sig till eller från för något annat parti i riksdagsvalet. Bäst då att rösta på det man tror på!

      Men kommunalval kan ibland vara otroligt spännande! Vem vet vad som kan hända i de kommuner där MED blir representerade! Jag ser en kommun där ett ”litet” riksdagsparti i kommunvalet blev störst och det med en förkrossande marginal. Orsaken tycks vara att man verkar vara i full färd med att rätta till en av landets tidigare fattigaste kommuner. Den som är nyfiken kan undersöka Laxå.

      Inte skulle det väl förvåna om även MED skulle bidra till underverk i någon kommun!

      Gilla

  5. Tack för din info, Gunnar Karlén!

    Nu i kväll har jag varit inne på Valmyndighetens hemsida och kollat upp antalet röster som MED erhöll i riksdagsvalet. Antalet röster uppgick – fortfarande preliminärt – till 0,18 procent av totala antalet avgivna röster.

    Detta kan jämföras med Fi som erhöll 0,4 procent, dvs mer än dubbelt så många röster. Eller AfS som fick 0,3 procent av alla godkända riksdagsvalsröster.

    Rent spontant känns det som ett rungande fiasko (för alla dessa tre namngivna partier).

    Inga MED-anhängare kan väl känna sig nöjda med detta genomusla valresultat.

    Att MED skulle vara ”moget” att förvärva en riksdagsplats redan vid valet år 2022 måste ses som ett rent önsketänkande. Konkurrensen är faktiskt stenhård där ute på den politiska högerkanten.

    Om vi tittar på Miljöpartiet och dess historia, kan man notera att det partiet grundades 1981. Man gick till val året därpå, alltså 1982, men då erhöll partiet blott 1,7 procent av riksdagsrösterna, dvs blev utan riksdagsrepresentation. Faktiskt skulle det dröja ända till 1988, innan MP kom in i riksdagen, något som skedde med god draghjälp av döda sälar på västkusten (ca 60 procent av knubbsälarna drabbades av virus och flöt omkring döda i havet och/eller flöt i land och spred ruttnande lukter, något som naturligtvis uppmärksammades av både radio och tv som sände många program på temat att nu är domedagen nära). Sist men inte minst hade MP dessutom hjälp av en viss då 26-årig Åsa Domeij, som var en oerhört skicklig debattör. Men MP kom uppenbarligen in i riksdagen på tok för tidigt, Merparten av partiets tomtenissar i riksdagen var helt klart inte redo för det politiska riksdagsarbetet, utan redan vid nästföljande val år 1991 åkte man ur riksdagen med buller och bång.

    Ett annat parti som varit inne i riksdagen och vänt är Ny Demokrati. NyD var ett nyliberalt, konservativt och högerpopulistiskt politiskt parti i Sverige, bildat år 1991 av Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. Med dessa två personer i ledningen, vilka båda visste hur en massmedial slipsten ska dras, kom partiet in i Sveriges riksdag redan vid 1991 års val. Men det blev bara en treårsperiod för NyD, så 1994 var det alltså över. Och år 2000 förklarades partiet i konkurs.

    Vad lär vi oss av detta? Jo, dels att man måste ha färgstarka personer i ledningen i ett missnöjesparti, och dels att partiet måste ha minst en konkret och unik frågeställning att lyfta fram, vilken alltså mer eller mindre har missats/förbisetts eller åtminstone nonchalerats av övriga redan etablerade riksdagspartier. Annars är ju den nisch partiet har valt ut åt sig redan besatt av minst ett annat parti (som regel med både större erfarenhet och finansiella muskler). .

    I MEDs fall är inget av dessa två krav uppfyllda. Därtill kommer att det redan, innan MEDs entré i det politiska livet, är extremt trångt inne i just den nisch man har valt att vilja vara verksam i. Där finns ju både SD och AfS. Jfr med den klassiska replik som brukar finnas med i många westernfilmer: ”Den här stan är för liten för oss båda två.” Kort sagt: MED har hamnat i ett getingbo där ute på högerkanten. Sist in i den nischen = först ut ur samma nisch.

    Därför ser jag MED som ett kamikazeprojekt. Det kan bara sluta på ett sätt. Med en kraschlandning. Såvida man inte skaffar sig färgstarka personer i ledningen som vet hur en massmedial slipsten ska dras samt förmår att välja ut åt sig en alldeles egen fråga att driva.

    Mons Krabbe må vara en av Sveriges sannolikt bästa och mest kompetenta bloggare. Men han vänder sig till en tämligen välutbildad elit med sin blogg. De flesta högerpopulister är tyvärr ganska lågutbildade. Det märkte man på såväl Politiskt Inkorrekt som Avpixlat, båda dessa bloggar är numera saligen lagda till sista vilan. Och man ser det nu även på dagens ”arvinge” till dem, dvs Samhällsnytt. Kolla gärna in kommentarsfälten på Samhällsnytt nu efter valet. Så många konspirationsteorier grasserar där, vilka är så befängda och bisarra till sin natur, att den berömda konspirationsteorin om att månlandningen år 1969 aldrig har ägt rum på riktigt jämförelsevis framstår som en ganska väl underbyggd mainstream-åsikt.

    Gilla

  6. Kan inte MED göra som miljöpartisten Leila Ali Elmi? Hon vet tydligen hur en politisk slipsten ska dras.

    Hon passar säkert bra i riksdagen. I alla fall som representant för det svenska tomtenissepartiet, alltså Miljöpartiet. Låt vara att hon gravt har missförstått riksdagens syfte och betydelse. Leila verkar nämligen inte vara det minsta intresserad av att representera svenska folket. Hon kom in i riksdagen genom somalisk klanröstning. Och helt följdriktigt är det Somalia och somalierna hon bryr sig om.

    Kolla in Rebecca Weidmo Uvells ljuvliga lustmord på Leila Ali Elmi här: https://uvell.se/2018/09/16/mp-och-den-somaliska-klankandidaten/ .

    Gilla

Lämna en kommentar