Ett nationaldagsfirande utan svenska inslag

DEBATT

Det pågår varje år vilda diskussioner i samband med nationaldagen. Många svenskar känner en motvilja mot hur dagens officiella firande ofta utförs. Det handlar ofta inte om att fira det land vi har och dess historia. Istället använder man, framförallt i storstäderna, firandet till att lyfta fram det mångkulturella projektets inbillade välsignelser. Denna form av nationaldagsfirande kan man se exempel på i bilden av programmet för ett firande i Stockholm stads regi, som bifogats nedan. Uzbekisk dans, somalisk sång och Bollywood. Ingen nationalsång eller annat svenskt inslag så långt ögat kan se. Här finns uppenbarligen en väldig klyfta när det gäller vilket samhälle vi ska ha framöver som, enligt undertecknad, löper mellan majoriteten och en minoritet med mycket medial och således också politisk makt.

Mångkulturellt firande utan svenska inslag i Stockholm

Dom ytliga uttrycken för kultur, såsom mat, musik och dans, är inte viktiga i sig när det gäller integration, men valet av att fira nationaldagen med dessa uttryck från folks hemländer är en indikator om i vilken riktning man vill föra samhället. Dessa ytliga uttryck bildar nämligen spegelbilden till det som sker på djupet när det gäller de essentiella uttrycken för en kultur, närmare bestämt de värderingar som kulturerna bär fram. Valet av att fira nationaldagen runt om i landet, primärt i just de invandrartäta områdena, med dessa ytliga kulturella uttryck från hemländerna istället för att visa de invandrade hur vi firar i Sverige, är att säga till dem att vi inte ens vill att de ska lära sig om vårt samhälle.

Budskapet blir ganska tydligt. Om vi inte vill väcka deras intresse för ens de mer lättillgängliga och ytliga dragen av vår kultur, varför skulle vi då vilja att de tar till sig de lite mer svårlärda och djupa värderingarna såsom vår syn på demokrati, yttrandefrihet och kvinno-, barn- och homofrågor? Budskapet är som sagt ganska tydligt: Fira inte med oss svenskar så som vi brukar, lär er inte om vårt samhälle och bli inte en del av oss! Detta, och med detta menar jag hela den mångkulturella modellen, har fått och kommer fortsätta att få dramatiska konsekvenser för samhällets sammanhållning.

Ett samhälle som inte tror på sin egen samhällsmodell och sina värderingar kan inte på något sätt hoppas på att få andra att tro på desamma. Stefan Löfven ger läpparnas bekännelse till detta samhälle, men han menar det inte, då bevisligen inte gör någonting för att i någon egentlig mening integrera de som har invandrat till Sverige. Istället vräks pengar på allt som verkar för social och kulturell splittring av samhället. Ingen ska behöva anpassa sig till de normer som fram tills nyligen har varit rådande i vårt land. Detta är den underminerande normativa mångkulturella vision som han saluför.

Det enda sättet att återskapa det sociala kitt som tidigare fanns i vårt samhälle är genom att de som har invandrat hit på alla sätt uppmuntras att bli en del av den svenska kulturen. De ytliga uttrycken för en kultur är i sig inte en faktor i integrationen, men det sänder helt fel signaler om de offentliga firandena av nationaldagen fylls med dessa etniska kulturyttringar. Det säger som sagt; att välkommen till Sverige, här anpassar vi oss efter er!