Vi har svikit det kurdiska folket!

Alla som orkar med det kan nu beskåda den lilla Alan Kurdi ligga död i vattenbrynet vid det Egeiska havet. Denna lilla pojkes död får stå som symbol för ett svek, den civiliserade världens svek mot det kurdiska folket, de kristna och yazidierna. Sveket ligger på två plan. För det första så har vi alldeles för länge fört en invandringspolitik som i sin essens har inneburit nästan fri migration och via detta system har vi tagit emot alldeles för många människor som inte egentligen har varit i behov av vårt skydd. Konsekvensen av detta har blivit att vi inte har haft beredskapen att kunna skydda dem som nu verkligen behöver skydd, de riktiga krigsflyktingarna, de som förföljs och hotas med utrotning. Detta är ett misslyckande utan like. Det är en skam för vårt land och för vår civilisation.

Om de senaste decenniernas regeringar inte hade pressat vårt samhälles resurser till bristningsgränsen genom att slösa med ersättningar till otacksamma och svårintegrerade individer utan adekvat skyddsbehov, så hade vi haft möjligheterna och den folkliga villigheten att göra någonting drastiskt där det verkligen hade behövts. Vi hade kunnat skicka ner diplomater till Kobane och andra särskilt utsatta platser för att dela ut skyddspass till barn och icke-kombatanter i Raul Wallenbergs anda, eskorterat dem över gränsen till väntande ”vita bussar” och Herkulesplan för att föra dem med störst skyddsbehov till säkerhet i Sverige. Huruvida tillfälligt eller permanent är en annan fråga. Detta hade vi haft råd med, detta hade vi kunnat göra om vi hade prioriterat rätt från början. Istället öppnade vi en färjelinje över Medelhavet, genom kustbevakningens försorg, för nästan uteslutande ekonomiska migranter! Vår moraliska kompass snurrar runt runt utan att någonsin hitta norr.

Det sönderskjutna Kobane

Den andra delen av vårt svek gäller vårt agerande mot det kurdiska folket. IS utgör en ondska som vi inte har sett sedan nazismen. Likväl lämnar vi kurderna att, i princip, ensamma ta sig an dessa helvetets stormtrupper på marken. Sverige flyr sitt moraliska ansvar att göra det som är civiliserat och rätt. Vi avstår från att beväpna den enda grupp som på plats förmår att stå emot dessa massmördare. Istället skickar vi tält. Vi, i samstämmighet med övriga Europa och USA, väljer att respektera den turkiska statens önskan att inte se en kurdisk statsbildning på sin södra flank. Vi sitter tysta när Turkiet bombar kurderna i Syrien medan de förespeglar oss att de bombar IS. Vi accepterar detta då både höger- och vänsterregeringar till varje pris vill ha in Turkiet i EU. Moral vill man inte låta lägga hinder i vägen för detta mål!

Kurderna har som minoritet i fyra länder blivit oerhört plågade i dessa länder under de senaste decennierna. IS angrepp är det som borde utgöra det sista strået. Nu får det vara nog helt enkelt. Kurderna måste få en egen stat så att de kan på ett adekvat sätt ombesörja skyddet av sitt eget folk. De resurser som de hade behövt ska inte erfordra godkännande från Bagdad eller Istanbul. Kurderna behöver få bestämma över sin egen välfärd och trygghet. I en sådan stat skulle också yazidier och kristna vara trygga. Det enda som förhindrar en kurdisk utbrytning ur Irak och Syrien just nu är högst sannolikt stränga varningar från Obama och brist på stöd från oss i Europa.

Vi i Sverige är i högsta grad delaktiga i flykten från Kobane, genom att vi tillåter personer boendes här att åka ner för att deltaga i IS grymma krigföring och terror mot befolkningen där nere. Vi låter IS nyttja Sverige som en bas för ledning och rekrytering. Vi är således en part i kriget, men på helt fel sida. Blod rinner nedför våra politikers händer. Må historien döma dem hårt!