Vi lever i pöbelväldets tid!

Vi lever i en revolutionär tid! Många förstår inte detta eftersom denna revolution är lågintensiv, men ack så effektiv. Den gnager sakta men säkert sönder det politiska systemets motstånd mot dess metoder. Ända sedan -68 rörelsens begynnelse så har nymarxismens metoder varit att bruka våld i det offentliga rummet i syfte att uppnå sina mål. Överfall på politiska motståndare, störande av mötesfriheten, gatuupplopp, ockupationer av fastigheter, verksamheter och gatumiljöer i s.k. re-claim aktioner (som om dessa gator någonsin uteslutande hade hört till dessa aktivister, eller som om de på något sätt representerade det folk till vilket gatumiljön tillhör) och förstörelse av kampanjmateriel såsom nyligen skedde i Stockholm. Detta är inte demokrati! Fredliga demonstrationer som inte stör andras demonstrationer är en del av demokratin. Nymarxisternas aktioner syftar istället till att undergräva det demokratiska samtalet.

Detta är pöbelväldets seger över den tysta majoriteten. Det är konsekvensen av extremvänsterns oförmåga att acceptera det faktum att deras världsbild inte delas av denna tysta majoritet. Vänstern vill som alltid påtvinga andra sina värderingar och är nu mycket framgångsrika i denna ansträngning. Härjningarna i tunnelbanan får symbolisera vänsterns demokratisyn. Tyck som vi eller håll tyst. Demokratin är bara ett medel, inte målet i sig. Den som inte ser faran i detta lurar sig själv. Vi lever som sagt i en revolutionär tid, där den fysiska handlingen segrar över tanken i det offentliga rummet. Det yttersta beviset på detta är det faktum att poliserna bara åkte med i rulltrappan medan aktivisterna vandaliserade. Statsmakten har redan accepterat tillvägagångssättet.

Pöbeln deklarerade tvärsäkert att SD:s kampanj i tunnelbanan var rasism. Nu beslutar Justitiekanslern (JK) att det ska prövas om huruvida den utgör ”hets mot folkgrupp”. Detta är rent ut sagt bedrövligt! Rasism och ”hets mot folkgrupp” var begrepp som en gång hade en betydelse. Idag betyder de allt det som nymarxisterna vill att de ska betyda. Ursprunget till denna utveckling står att finna i den nymarxistiska s.k. Frankfurtskolan som bland annat förespråkade att vänstern skulle ta makten över språket, vilket idag betyder just att man ändrar betydelsen på ord för att kunna använda dem till sin fördel. Sovjetunionen var mycket effektiva i sitt eget språkliga propagandakrig där man började med att anklaga Polen, de baltiska staterna och det demokratiska Finland för att vara ”fascister” för att de hade mage att motsätta sig en ockupation av den röda armén. Detta togs knappast väl emot i väst, men bara två år senare lyckades Stalin ro hem jackpotten med ”den stora lögnen”, då man lyckades sälja in i väst att man slogs mot en fascistisk högerregim i form av Hitlers Tyskland. Härmed undvek man den pinsamma realiteten att det istället var två vänsterideologier som stred om livsrummet i östra Europa, vilket hade kastat en ännu mörkare skugga över den socialistiska utopin.

När det gäller vårt eget krig om språket och nymarxismens försök att forma vår världsbild så skulle jag vilja resa några invändningar. På vilket sätt är det rasism att påpeka att tiggandet är organiserat? Detta är uppenbart för de flesta svenskar. Vilken rasteori stödjer man sig mot när man kritiserar denna företeelse? På vilket sätt uttrycker man missaktning mot romerna som ”ras” (?) genom att uttrycka att man inte anser att tiggeri på allmän plats ska tillåtas? Detta går över huvudet på mig.

På vilket sätt utgör samma kampanj ”hets mot folkgrupp” mot romer? Säger den någonting nedsättande om romerna som folkgrupp? Återigen, så handlar det om kritik av det moderna slaveri som det organiserade tiggeriet innebär och den svenska regeringen för dess inaktivitet. Om några romer pekas ut så är det just de romer som organiserar tiggeriresorna till Sverige, de romer som förtrycker andra romer. Inte romerna som grupp! Så hur kan det då utgöra ”hets mot folkgupp” utan att man bär väldigt mycket våld på språket?

Den röda tråden är att så fort medlemmar ur en av vänstern favoriserad grupp inte får göra som de vill och blir kritiserad så utgör denna kritik ”rasism” och ”hets mot folkgrupp”. Det är på samma sätt rasism och hets om man kritiserar hedersvåld och förtryckande kvinnosyn inom islam. Det är rasism att vilja sätta en gräns för hur stor invandringen till Sverige får bli. Det är rasism att uttrycka att de nya svenskarna bör integreras i det svenska samhället. Vänstern bestämmer detta. Det är bara att anpassa sig. Eller?

Vem vet vad nästa steg är om nymarxisterna får sin vilja igenom? Blasfemilagar, kriminalisering av kritik mot dimensionerna på invandringen och kriminalisering av nedsättande omdömen om annans trosföreställningar eller politiska uppfattningar lurar runt hörnet. Projektet är snart fullbordat. Snart går ingen kritiker av nymarxismens värld ostraffad!