Nyligen meddelades att DO inte tänker utreda anmälningen mot Frölunda Indians och speedwaylaget Indianerna. Väl så, men det lär väl tyvärr inte stanna där. Nu för tiden svärmar det av personer som drivs av felriktat engagemang i relation till varje grupp som inte består av s.k. CIS-män. Anklagelserna mot idrottslag som använder indianer som symboler förkommer frekvent på andra sidan av pölen. Chicago Blackhawks och Washington Redskins står oftast i strålkastarljuset. Vad anmälaren i Sverige, Antoine Frank Grahamsdoughter, och hennes likasinnade i USA inte vill förstå är att användandet av indiankrigaren är en hyllning istället för den inbillade kränkningen. Man använder indianen för att denna är en potent karaktär, en modig krigare som man respekterar. Vem skulle vilja använda en avbildning som är nedsättande som symbol för sitt lag?
Man använder frekvent namn som; warriors, knights, spartans, crusaders och vikings. Visst, indianerna hör till kategorin besegrade, men det gör vikingarna också. Vikingarna besegrades till slut av de kristna kungadömena på kontinenten och pacificerades genom kristnandet. Detta kristnande suddade ut stora delar av den nordiska kulturella särprägeln och införlivade oss i den europeiska kristna kulturen. Borde vi inte då protestera vilt mot laget Minnesota Vikings användandet av denna symbol? Nej, det gör vi inte då vi har skapat oss en ny tillvaro med nya förtecken. Likaså har indianerna i USA gjort. Idag tjänar man grova pengar på casino-rättigheter som man har fått av den amerikanska staten och deltager i samhället som alla andra amerikaner. Dem som gnäller över indiansymboler är huvudsakligen vita. Ofta handlar det om vita som kan spåra en gnutta indianblod i sitt stamträd, såsom den aktuella anmälaren här hemma. Det ironiska är samtidigt som personer som anmälaren anklagar det vita samhället för s.k. kulturell appropriering, så går de själva runt och påstår sig vara indianer, trots att de har ett kritvitt utseende, och gör sig till talespersoner för det indianska kollektivet. Vem är det som sysslar med kulturell appropriering egentlligen?
En av dessa aktivister som har gått längre än de flesta andra är det kända senatorn Elisabeth Warren som trots att hon är kritvit har tagit sig in på utbildningar och arbeten genom att använda indiankvoten enligt bestämmelser för s.k. positiv diskriminering, trots att hon bara är indian till några få procent. Det är inte riktigt så dessa program är avsedda att fungera. Antoine Grahamsdoughter är lika lite indian hon med, men likväl spelar hon på detta kort och gör sig en konst(karriär?) på detta tema. Här en länk till hemsidan där hon figurerar på bild.
Frölunda rådfrågade riktiga indianer innan de tog tillnamnet i bruk och de hade inga invändningar, men dessa procent-indianer vet bättre, eller? Dessa vita förespråkare för indianers och andra gruppers rättigheter, vare sig det handlar som kinapuffar eller eskimåglassar, förstår inte att de agerar precis i enlighet med det mönster som de själva kritiserar. Postkolonialisterna kritiserar européerna bland annat för att beskriva världen utifrån ett vitt perspektiv, s.k. orientalism. De menar att vi låter våra värderingar påverka våra beskrivningar av andra kulturer och våra råd till dem om hur de ska agera. Nu faller Grahamsdoughter i exakt samma fälla som hon menar att vi som samhälle sitter fast i. HON som vit tycker sig veta bättre än de riktiga indianerna om vilka symboler som samhället får använda sig av. Den vita personen vet givetvis bäst om vad som är kränkande! Vad vet en stackars indian? Vem är rasisten nu egentligen?
Mons Krabbe 