Svekfull populism från både regering och den borgerliga oppositionen

Kinberg-Batras utspel om hur mycket mer moderaterna vill förstärka försvaret med, än regeringen, får tjäna som illustration till ett grundläggande problem i dagens politik: Svekfulla populistiska utspel som syftar till att få medborgarna att tro att politikerna verkligen lyssnar på dem. De frågor som förs upp på agendan genom en mediestyrd samhällsdiskurs flyger politikerna på i försök att uppvisa handlingskraft, när man som väljare hellre hade velat se långsiktig planering och framsynthet.

Man kan se detta som en konsekvens av att politikerna som styr landet från båda vänster och höger slösar bort skatteslantarna på saker som ingen väljare bett om och som få vill ha, såsom integrationslotsar, RFSU-certifieringar av badhallar, mångfaldskonsulter, subventionerad vindkraft, ett genderkänsligt försvar osv osv så att man inte längre har råd med statens kärnuppgifter. Pensionärer lever i fattigdom, skolor klarar inte av att ge en bra utbildning, armén saknar kulor och krut och sjukhusen sängar och tid till de sjuka. När de uppenbara bristerna påtalas så måste politikerna fara runt och plugga hålen i det sjunkande skeppet, allt för att ingen ska fråga sig var resurserna tar vägen egentligen.

Oj då, folk dör i väntan på cancervård på ett sätt som är fullkomligt skamligt för vårt land. Skjut till en ”cancermiljard” (som en engångs ”fire-and-forget”) så slutar folk att prata om det och vi har visat handlingskraft. Strunt i att hela sjukvårdssystemet är gravt underfinansierat med kanske 10-tals miljarder. Tåg spårar ur och hela järnvägssystemet plågas av eviga förseningar i ett samhälle som försöker ställa om till icke-koldrivna transporter. Släng in motsvarande 10 % av summan som behövs för nödvändiga renoveringar så lugnar sig kanske väljarna, tänker man nog? Ryska ubåtar härjar fritt i skärgården och armén kan som bäst försvara, endast Stockholm, i max en vecka. Man diskuterar futtiga 6 eller 10 miljarder extra under 5 år när behovet snarare ligger runt en 50 % – ig ökning av anslagen (i linje med Nato´s krav för medlemskap, från 1,2 % av BNP till runt 2 %). Samtidigt stod Reinfeldt i somras och bad oss lägga minst 48 miljarder mer på invandringen de kommande 4 åren!

Kinberg-Batras utspel om att moderaterna vill lägga mer på försvaret än (S), ser märkligt ut i ljuset av att det var just moderaterna som svek försvaret, när de under två mandatperioder fullständigt slaktade denna för partiet så heliga ko. Nu när man vaknar upp till just den verklighet som man blev varnade för av fackfolk, potentialen för en oroligare omvärld, så är det dags för lite kosmetika för att dölja de egna felgreppen. Försvaret utgör en av statens kärnuppgifter, som en seriös politiker helt enkelt inte kan radera ut, såsom Reinfeldt gjorde, för att skaffa fram resurser för att, som han själv deklarerade, finansiera invandringen. Den politik som består i att plugga dessa hål är en ny typ av populism.

Populismen i dagens politik är i grund ett djupgående fenomen. Vi lever i en tidsanda som präglas allt mer av populism i alla politiska läger. Politikern frågar sig ofta innan kampanjen: Vad vill väljaren ha? Man frågar sig istället sällan idag: Vad behöver landet? Vad behöver vi försöka övertyga väljaren om att välja för väg? Politikerns uppgift är, heltidsanställd som denna är av folket, att tänka längre, se djupare, än väljaren som ofta har fullt upp med att ordna med sin försörjning. De ska inte reagera på varje nyck och impuls från medierna, eller undersökningar om vilka väljare som gillar vilka plånboksfrågor mest utan istället planera för framtiden och se reela behoven. Men detta är väl allt för utopiskt för dagens samhälle. Samtidigt är ett visst mått av populism nyttigt i politiken och fyller en funktion. Våra verklighetsfrånvända politiker av idag behöver ibland utmanas av populism för att ett sund balans ska kunna uppstå mellan långsiktig och kortsiktig planering, mellan elit och folk, mellan politiska utopier och realism. I summering kan man säga att i en välfungerande stat är populism ett irritationsmoment som avleder det förnuftiga styret, medan i en stat som styrs av en maktfullkomlig elit som har tappat greppet om verkligheten, så fyller populismen ett gott syfte i att den tvingar politikerna tillbaka ner i verkligheten.

Idag, däremot, fyller populismen en annan, en ny mer falsk funktion, som utgör raka motsatsen till den ventil jag nämnde. Makteliten spelar på opinionen mot bristerna i samhällets grundläggande funktioner genom eviga utspel där man visar vilja att täta hålen man själva har skapat och avleder därmed uppmärksamheten från det faktum att landets styre missköts på det grövsta sättet. Man använder populismen till att pacificera befolkningen, ger dem intrycket att politikerna lyssnar och reagerar på deras missnöje, men i verkligheten så utgör detta, som sagt, kosmetika och fullständigt otillräckliga insatser, samtidigt som de grundläggande felprioriteringarna fortsätter som om ingenting har hänt.

Putins oförklarade veckolånga frånvaro i Kreml borde ha gett papperspolitiker som Kinberg-Batra skrämselhicka. Om vi var oförberedda på konflikten mellan Ryssland och EU över Ukraina, hur dåligt förberedda hade vi då varit för en kupp av hårdföra militärer i Moskva. Potentialen för detta finns definitivt, även om vi hade tur denna gången. Ryssland är hårt pressat. Man har fått gräva djupt i reserverna för att kunna visa ryssarna att man kan hålla landet från ekonomisk kollaps, men det finns en gräns för hur länge resurserna räcker. En kupp skulle kunna föra mer moderata krafter till makten, som vill uppnå en förhandlingslösning i Ukraina, men en sådan skulle lika gärna kunna föra fram krafter som anser att lösningen på landets pressade läge istället är gå ”all in”. Om man bara har hammare så ser alla problem ut som spikar. Putin skrämmer många i väst, men i botten så är han en rationell spelare som gör avvägda insatser. Det troliga är att han förr eller senare ”drar sig tillbaka från bordet”. Vid en kupp skulle vi kunna få mycket mer oberäkneliga aktörer i Kreml. Är vi förberedda på den möjligheten? För bara ett par år sedan ville regeringen Reinfeldt intala oss att detta var scenarier som hörde till det förgångna.

Moderaterna som för inte så länge sedan betecknades som liberal-konservativa, har nu förvandlats till fullblodiga neo-liberaler. Men det är just det konservativa elementet som saknas och behövs i dagens politik som ett motmedel till den rådande populismen. Konservatism i försvarspolitiken innebär att man träder fram med en viss försiktighet och inte utan att dra lärdomar av det förgångna. Man lär sig av historien att omvärlden kan förändras snabbt och i mycket oväntade riktningar, mycket snabbare än man kan återuppbygga ett försvar. Man lär sig att det finns ett värde i att sitta stil i båten när alla andra dansar runt, vänta och se innan man förhastar sig i att förstöra något som har tagit mycket lång tid att bygga upp. Detta är inte populärt i vår impulspräglade kultur, men ack så nyttigt när vädret skiftar.

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

One Response to Svekfull populism från både regering och den borgerliga oppositionen

  1. Vad får en militär upprustning, av det slag du tycks förespråka, för konsekvenser för BNP, för arbetslösheten, för hälsa, sjukvård och livslängd, teknisk utbildningsnivå och infrastruktur? Vilka blir de psykosociala effekterna? Och integrationseffekter? Går det att ens på ett ungefär beräkna de verkliga kostnaderna, om man tar hänsyn till alla ”effekter” som följer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: