Marxismens återkomst utgör det största hotet mot vår frihet!

Europavalet visade med bestämdhet att marxismen har gjort en återkomst i landets politiska liv. De tokiga utspelen i Almedalen bekräftade detta faktum. Det som tidigare betecknades som ytterligheter är numera norm. 27 % av väljarna röstade på partier med en marxistisk värdegrund; Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ. Detta borde skrämma varje vän av såväl individens frihet som rationalism inom politiken. Hur har det kunnat bli så här?

Ända sedan kalla krigets slut avslöjade hur defekt den marxistiska skapelsen Sovjetunionen var har vänsterkrafterna sökt efter en ny väg till makten. Man kunde inte längre insistera på att kommunismen, i sig, fortfarande var gångbar. Lösningen blev att infiltrera lämpliga rörelser och använda dessa till att i förtäckta ordalag föra fram den marxistiska agendan.

Dessa tre partier överlappar varandra till en stor del som en konsekvens av den delade marxistiska ideologin. De är alla postmoderna och kulturrelativistiska rörelser som underminerar vårt samhälles självförtroende och utan att förstå det, försvårar på så sätt integrationen. Både Fi och Mp är genomsyrade av kommunistiskt tänkande när det gäller ekonomin. Samma grundlösa och fantasifulla planer presenteras av de tre partierna. Mp och Fi argumenterar för det befängda förslaget om ”medborgarlön”, vilket i sig är lite konstigt eftersom de så ringaktar medborgarkonceptet. Kanske skulle de istället plädera för att staten betalar ut en ”lön” till alla som råkar uppehålla sig innanför rikets gränser för stunden, legalt eller illegalt? Men detta är väl nästa logiska steg för dem.

Alla är grundligt feministiska och då inte i meningen att de är för lika rättigheter, utan i den betydelse begreppet har fått idag, nämligen att man hatar alla vita heterosexuella män och klandrar dem för allt ont i samhället. Alla driver en manisk klimatagenda som närmast kan liknas vid en religiös övertygelse, såsom flera av de tidigare förgrundsgestalterna i miljörörelsen har påpekat, såsom Greenpeaces grundare Patrick Moore liksom författaren av Gaia-böckerna och klimatrörelsens ”gudfader”, James Lovelock. Inte så konstigt kanske när socialismen som sådan bär så tydliga drag av en religiös rörelse, vilket jag har skrivit om tidigare. Samhället tycks ha ett behov av någonting att tro på, i ordets religiösa bemärkelse, och vi människor kan bara inte låta bli att dela upp folk i rättroende och kättare. Frågan är inte hur religionerna kan ha fått en så stor roll i våra samhällen. Istället bör man fråga sig hur vi annars skulle ha kunnat tillfredsställa vårt behov av tillhörighet och mening? Hur som helst så är det uppenbart att den nya marxismen spelar på dessa strängar idag och den nya postreligiösa vilsenheten ger nya möjligheter att skrämma fritänkarna tillbaka in i skydd av det kollektivt godkända ”korrekta” tänkandet under hot om en stundande undergång. Ve den som inte anpassar sig. Mental korsfästning och social bränning på bål väntar. Ack denna eviga mänskliga dragning till undergångstanken. Vilket hot den har utgjort mot friheten!

Man kan konstatera att Fi och Mp sammanfogar sina två nischer när de deklarerar att den vita mannen är skyldig till alla inbillade såväl som verkliga miljöproblem på detta klot. Vad är det för fel med folks verklighetsuppfattning som gör att så många som en fjärdedel av befolkningen röstar på ett marxistiskt alternativ till det fria samhälle de flesta av oss håller så högt? Är det den urholkade utbildningsnivån som gör att man inte kan se att en marxist är en marxist och att en auktoritär tanke är en auktoritär tanke, oavsett om den är klädd i miljöaktivistskrud och feministretorik eller den mer uppenbara bolsjevikstöveln på individens nacke?

I ett samhälle som är lamslaget av att marxismen dominerar utbildningsväsendet och medierna så är folk inte längre kapabla att genomskåda detta. Denna första seger för marxisterna som lägger grunden för det andra steget; framgångar för de kommunistinfiltrerade rörelserna vid valurnorna har möjliggjorts genom statens försorg. Den allmänna socialistiska dominansen inom statsapparaten har tillåtit röda aktivister att härja fritt på SVT, SR, förskolor och universitet och där etablerat postmoderna kulturrelativa och anti-rationella utgångspunkter som norm. De som har varit av en mer sansad socialdemokratisk läggning har ofta släppt igenom och tolererat sina mer extrema röda falangfränder och låtit dem få sin vilja igenom inom de fält där extremister alltid tycks vilja få ett grepp; inom utbildning och propaganda (medierna)! Det är där framtiden formas. Det är där man kan indoktrinera de unga innan de utvecklar ett sinne för kritiskt tänkande. Det är där man kan etablera de stora lögnerna som fakta.

Detta får socialdemokraterna betala dyrt för idag, när de vänsterextrema partierna tillsammans är lika stora som socialdemokraterna i Europavalet och även om de krymper inför riksdagsvalet kommer skapa mycket huvudbry för Löfven när en röd-grön-rosa regering troligen ska bildas i höst.

Värre är det dock för landet som helhet, nu när så många som var fjärde svensk antingen är vänsterextrem eller har gått på bluffen som den röda infiltrationen av ”värdrörelserna” utgör. Till vilken grad detta är ett uttryck för den låga bildningsgraden i dag eller rent av det blaséartade förhållningssättet folk har inför den för deras liv så viktiga politiken, låter jag vara osagt. Troligen stärker de varandra. Tänker på personen som svarade; ”Jag röstar på MP för att jag inte är intresserad av politik”, eller kvinnan som sade att hon röstade på Fi för att ”det är väl bra med jämställdhet”, som om MP inte var politiska utan bara var gröna aktivister och att Fi inte hade en annan agenda än jämställdhet. Denna interaktion mellan bristande medvetenhet och bildning är tragisk och hotar undergräva inte bara individens fri- och rättigheter, utan även hela samhällets ekonomiska och sociala hållbarhet.

De marxister som idag styr över de feministiska och miljöaktiva rörelserna har gemensamt med de mer uttalade marxisterna i vänsterpartiet att de vill beskära individens rätt att förfoga över sina egna tillgångar, att bestämma över sina egna liv och styra sina företag som de själva vill. De delar en i grunden auktoritär utgångspunkt där en liten utvald skara tror sig veta vad som är bäst för alla och är beredda att bruka staten eller överstatligheten till att tvinga individen att rätta sig i ledet. De vill, till synes utan ände, expandera statens roll i samhället och dennas rätt att diktera liv och leverne för medborgaren. Detta är den egentliga drivkraften bakom deras aktivism. Inte miljön eller inbillade orättvisor! Medlet utgör målet!

De delar givetvis också en fientlighet mot kapitalismen och själva idén om eviga framsteg och utveckling för mänskligheten. Istället vill såväl miljömarxister och femimarxister att vi ska sträva mot en nolltillväxt, att vi som i Pol Pots ”vision” ska leva av landet i ett myller av småjordbruk. Den industriella framtidsvision som genomsyrade det sovjetiska experimentet och som ledde till så mycket miljöförstörelse, har man nu bestämt tagit avstånd från för att istället anamma Maos för människan lika katastrofala vision.

Man delar också en fientlighet mot nationalstaten, vid den brytpunkt då agendan kan föras med större kraft på ett internationellt plan och där staten har tjänat ut sin roll. Därför har till ex MP vänt och blivit EU-positiva. Skillnaden mellan en stat och en överstatlighet som EU är egentligen hårfin och har inget värde ur ett principiellt perspektiv. Den viktiga distinktionen för marxisten är mellan en politisk enhet som är avgränsad i enlighet med en nationell grupps utbredning, med andra ord nationalstaten, och å andra sidan en politisk enhet som kan utkräva lojaliteter av med tiden allt större grupper. Den nationella identiteten ses som en förkastlig borgerlig konstruktion som reser gränser för marxistens inflytande och lägger hinder för dennes drömmar om en allomfattande och allsmäktig världsregering. Nationalstaten och dess nationella identitet bör således förstöras enligt marxisten!

Feminismens förvandling till femimarxism

Feminismen som vi känner den idag, har sitt ursprung i upplysningstidens diskussioner om vilka rättigheter som kvinnorna också skulle få ta del av. Under 1800-talet fördes denna rörelse framåt av liberaler såsom John Stuart Mill som skrev ”Förtrycket av kvinnorna” och lade fram förslag om kvinnlig rösträtt i parlamentet. I början av 1900-talet blev dock vänstertankarna allt vanligare då tanken att de bättre bemedlade feministerna hade svikit de mindre bemedlade kvinnorna började sprida sig. Vissa ansåg att bara en revolution kunde skapa de önskade förändringarna och stödde följaktligen den sovjetiska revolutionen. Det riktiga genombrottet för de marxistiska tankegångarna inom den feministiska rörelsen kom dock efter kriget i och med de Beauvoirs ”Det andra könet” och befästes under 60- och 70-talens hippierörelse. Nedgången för feminismen på 80-talet då en känsla spred sig att jämställdheten var väl avancerad i västvärlden vändes, som jag inledde med, när rörelsen fick ny kraft efter det kalla krigets slut då kommunister sökte en ny väg framåt. Gudrun Schyman personifierar denna omvandling, där feminismen nu är en fullblodsmarxistisk rörelse med ett program fyllt av idéer om den stora staten, strypt kapitalism och företagande, tvång och knasiga tankar om medborgarlön. I en vidareutveckling av detta koncept har feminismen idag utvecklats från en rörelse som verkar för kvinnors rättigheter till en som hatar män. Det oblyga och öppna hatet som dess representanter marknadsför är chockerande. Den vita mannen utmålas som hela planetens fiende i en sammansmältning av de röda, gröna och ”legitima” rasistiska idéerna av vår tid.

Feministerna ser mansdominans överallt. Höghus är stående penisar, långtradare är liggande penisar. Bäst att kapa dem alla. Slagordet ”Klipp kuken” bör ses som havandes även en metaforisk innebörd, när allt vi bygger och tillverkar ses som symboler för manlighet. Den ”kuk” som ska klippas är i själva verket höghuset. Det är i själva verket framsteget som sådant som ska ”klippas”. Klipp den manliga ambitionen skulle det lika gärna kunnat heta! Här visar dagens feminister sin rätta natur, som den vänsterorienterade framstegsfienden!

Klimatrörelsens förvandling till klimatmarxism

Greenpeace och andra gröna organisationer började som, om inte opolitiska, så bara rimligen affilierade med vänstern givet överlappningen av intressen och individer. Såsmåningom började denna bild dock att förändras allteftersom miljöfrågan allt mer användes som ett slagträ mot ekonomiska intressen hos de grupper som sågs som vänsterns fiender. Kärnkraftsfrågan är ett argument i sak. Inledningsvis, under 80-talet så grundade sig kärnkraftsmotståndet i en reell oro för härdsmältor vilket ersattes av en andra våg av miljöpartiburet motstånd efter en mellanperiod av allt större folkligt stöd för kärnkraften. Denna andra våg av kärnkraftsmotstånd är en pusselbit i en större rödgrön vision av nolltillväxt för västvärlden där vi ska ta ”ett steg tillbaka”.

Miljöpartiet är ett djupt ologiskt parti om man för en stund tar dem på allvar och utgår från att de vill vara del av en seriös diskussion. De två målen att bekämpa vad man uppfattar som farliga temperaturökningar och att avskaffa kärnkraften kan aldrig gå ihop. Vindsnurror och solpaneler kan aldrig försörja oss med mer än några procent av våra elbehov och än mindre täcka den förväntade 50%-iga ökningen av den globala energikonsumtionen fram till 2050. Så vad vill man egentligen? Varför prioriterar man inte? Kärnkraften är den ända energikällan som kan ersätta de fossila källorna till el. Varför fortsätter man driva den omöjliga linjen att vi ska avskaffa kärnkraften samtidigt som det sägs vara av kritisk betydelse att vi upphör med konsumtionen av fossila bränslen. Hela planetens överlevnad sägs ju stå på spel. Om insatserna är så stora så borde man väl kunna kompromissa med kärnkraften under några decennier?

Men nej, det kan man inte. Denna hållning blir logisk först när man ser till vad agendan egentligen är. Det är uppenbarligen inte klimathotet, för vad är två-tre decennier av kärnkraft mot planetens överlevnad? Istället är agendan bakom dessa dubbla krav att vår civilisation helt enkelt ska anpassa sig till att överleva på några få procent av den energi som vi producerar idag. Vi ska helt enkelt upphöra att sträva efter vidare framsteg inom medicin och teknik, sluta med att utforska andra planeter och att förbättra mänskligheten. Istället ska vi återgå till att leva på självförsörjningsjordbruk.

Detta är en neo-maoistisk dröm för mänskligheten där vi lever i små jordbrukskommuner i ett primitivt tillstånd. Dessa Gröna Khmerer använder sin klimatagenda som ett svepskäl för att implementera den marxistiska drömmen om att förstöra det kapitalistiska samhället och den livsstil som är en produkt av det moderna samhället. Bara om man betraktar dem ur detta perspektiv blir deras agerande och ståndpunkter logiska! Det lilla problemet är bara att för att uppnå detta samhälle så måste man paradoxalt nog först stärka staten eller en överstatlig organisation som EU eller FN och detta stadium har socialismen ännu inte lyckats med att ta sig ur, då man underskattar människans förtjusning vid makten hon utövar över sin nästa och den korrumperande effekt detta har på hennes idelism. Tankarna går till talesättet; ”den som vill rädda världen är den som egentligen vill styra den”!

 

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

20 Responses to Marxismens återkomst utgör det största hotet mot vår frihet!

  1. Ja visst är det som du skriver, vänsterextremisterna, idag den gröna rörelsen, har utstakade mål om makten. Jag har själv kritiserat dem åtskilliga gånger men då mer utifrån ett faunaperspektiv.
    De är farliga för oss alla, tråkigt att människor så lätt sväljer deras budskap.

    Tack för din förklaring.

  2. Curt Appelgren says:

    en mycket skicklig och god analys över dagens vänsterorienterade’s ”dolda” agenda. Det gamla talesättet ”att be för sin sjuka mor” lever och frodas än i all sin välmåga!

  3. Björn Axén says:

    Jag håller i stort sett med – om man vill kalla rörelsen ”marxistisk”. Jag har dock ingen bättre term. Men jag vänder mig emot spekulationen om att det skulle handla om sämre bildning. Bland folk. Den här typen av tankar är ju vanligare bland folk som har rätt mycket utbildning, ja den är ju vanligast bland intellektuella och det har varit så under lång tid. T.ex. Nozick har skrivit om varför intellektuella hatar kapitalismen. Eftersom intellektuella inte gillar kapitalism i allmänhet och det blir allt fler intellektuella i våra samhällen så blir antikapitalisterna allt fler. Schumpeter menader redan på 40-talet (kanske 30-tal) att när man utbildar fler akademiker än vad marknaden kan erbjuda arbetstillfällen för så kommer många akademiker/intellektuella vända sig mot kapitalismen. Det är precis det mönster vi ser.

    Min erfarenhet säger mig att många välutbildade och intelligenta personer snarast använder sina intellekt för att bekräfta sin världsbild snarare än att försöka förstå sanningen. De är slutna i stället för öppna för argument och vill på samma sätt sluta samhället och är därför emot det öppna samhället som Popper argumenterade för. Slutna människor är per definition emot liberalism och kapitalism.

    Nozicks essä
    http://www.libertarianism.org/publications/essays/why-do-intellectuals-oppose-capitalism

    • monskrabbe says:

      Jag instämmer i det du säger om de intellektuellas generella vänstervridning, även om det till ex i USA har visat sig att bland de med en doktorstitel eller högre så är republikanerna starkare. Vänsterdominansen gäller huvudsakligen lägre ner i hierarkin bland akademikerna. Denna bild stärks av det faktum, som du tar upp, att när det blir ett överskott på akademiker i ett samhälle så tenderar dessa att vända sig mot samhällets strukturer som de anser är att klandra för sin utslagning. Skälet till deras utslagning är dock oftast att de har läst kurser i universitetets ”periferi” om uttrycket tillåts, såsom just feministiska studier och någon av de andra tramsämnena av tveksam vetenskaplig karaktär som inte leder till säker inkomst.

      Dock så vill jag säga att jag inte syftade på akademikerna, utan folket i gemen, när jag sade att det faktum att dessa idéers marxistiska och auktoritära karaktär inte avslöjas skall tillskrivas en sjunkande bildningsgrad. Akademikerna i sig räcker inte för att ge Fi 4% eller Mp 10%. Dessa vänsterakademiker måste också lura folket för att lyckas med detta och det synes de har gjort. Det är resultatet av en usel historieundervisning, ofta politiserad, som berövar folket förmågan att som jag säger se att en auktoritär tanke är en auktoritär tanke.

      • Björn Axén says:

        Sant det du tar upp. Men jag skulle nog säga att FI och MP:s väljare i hög utsträckning är högskoleutbildade.

        Jag vet inte om det är kvaliteten på utbildningen som är det egentliga problemet. Det är visserligen en del i problemet. Problemet med utbildning handlar även om naturvetenskap, matematik och problemklösning. Problemet med att de du kallar marxistiska åsikter är genomgående för hela de västerländska kultursfären. Det handlar delvis om att man inte får lära sig tillräckligt om kommunismens fasor och att man inte tar upp hur fascism och kommunism i praktiken är så pass lika varandra. Men det handlar om att hela den samhälleliga diskursen är vänstervriden där Vänsteråsikter tillåts vara inkoherenta och alla frågeställningar i media är biased. Det märks väldigt tydligt i Public Service, inte minst P1. Intressant nog så verkar det som att P1 tror sig vara neutrala.

  4. Franz Cohn says:

    Tack, Mons.

    Jag håller helt med dig.

    Jag fattar bara inte hur svenska marxister och fd kommunister kan heja på en islamistisk rörelse som Hamas och gå emot Israel som har en partistruktur liknande den svenska med demokratiska partier inklusive socialistiska .

    Mvh

    Franz

    Franz T. Cohn

    Floragatan 10

    114 31 Stockholm

    Tel. 08-104151

    franz.cohn@telia.com

    • monskrabbe says:

      Ja det känns ofattbart, men jag förklarar min syn på detta i denna artikeln: https://monskrabbe.wordpress.com/2014/02/06/den-oheliga-alliansen-mellan-extremvanstern-och-islamismen-2/

      Se särskilt detta stycket:

      Europas judar sökte under 18- och 1900-talen sin tillflykt i den liberala ideologin som det bästa skyddet mot intolerans, men en inte obetydlig andel trodde att socialismen var vägen ur förtrycket. De trodde att de kunde undkomma stigmatiseringen genom att via socialismen bekämpa den extremnationalistiska högern och på så sätt, genom ett klasskamp-perspektiv, inte kategoriseras som den udda fågeln. Detta misslyckades dock, vilket den frodande antisemitismen i Sovjetryssland visar med all tydlighet. Varför fann då judarna inte acceptans i vänsterns kalla famn?

      Orsaken till detta är att vänsterns stridsmän aldrig har kunnat komma förbi det faktum att judarna var så överrepresenterade inom arbeten som kräver högre utbildning att de rent av sågs som sammanlänkade med borgerligheten. Judarnas framgångar inom bankväsendet och andra kapitalintensiva branscher har etsat fast bilden av dem som arbetarens fiende och kapitalistiska utsugare. Antisemitismen är i själva verket vänsterns utgångsläge.

      De reflexer som Ilmar Reepalu blottade vid tillfällen illustrerar detta på hemmaplan. Under ”Occupy Wallstreet” protesterna i New York var den frekventa antisemitiska hetsen påtaglig. Judarna framställdes som den utsugande kapitalismens bärande element. I förintelsens vagga, Österrike, såg folket på landsbyggden, nationella socialister såväl som socialister, judarna som ”skyldiga” för och uppbärare av själva det moderna samhället och med detta allt som de ansåg vara av ondo för arbetare och nation tillika. Wiens moderna avantgardekultur, där judarna var överrepresenterade, såg som en judisk komplott för att förstöra och korrumpera den vanliga människan. Både den internationalistiska kommunismen och den nationella socialismen delade detta ställningstagande att juden var källan till allt ont! Få har uttryckt detta band mellan antikapitalism och antisemitism bättre än själva vänsterterroristen Ulrike Meinhof:

      ”Auschwitz meant that six million Jews were killed, and thrown on the waste-heap of Europe, for what they were considered: money-Jews. Finance capital and the banks, the hard core of the system of imperialism and capitalism, had turned the hatred of men against money and exploitation, and against the Jews. . . . Antisemitism is really a hatred of capitalism.”

      Av denna anledningen kommer judars försök att finna solidaritet hos vänstern alltid vara futila. De kommer alltid att ses som klassfiender i slutändan! Av denna anledningen så har det varit så mycket lättare för kommunisterna att ha överseende med och till och med känna sympati med den hejdlösa antisemitismen bland muslimer från Mellanöstern till Malmö.

      • Anonym says:

        Om det är med dylika rallarsvingar kapitalet behöver försvaras är de rödare starkare än någonsin. Skärpning, tänk på att vi är alla med familjer, oavsett politisk färg, de enda som tjänar på massornas käbbel är vapenexportörer, banker och folk som vill behålla sina 15 min i rampljuset, makten lockar, känslorna pockar. Take care

    • Björn Axén says:

      Mons, det är mycket enkelt. Det är för att Hamas är antivästliga och antikapitalistiska

  5. Tack för ännu en klargörande och initierad artikel, Mons! Du skriver bara bättre och bättre, tydligare och tydligare.

  6. JK says:

    Jag håller med! Tyvärr är debattklimatet så oerhört infantil i Sverige. Främst p.g.a. av skolan och MSM som har indoktrinerat oss att det endast finns två lösningar på ett problem och att avvikande åsikter är inte existerar. Det har lett till att vi idag inte kan diskutera exempelvis marxistiska influenser i vårt samhälle och beteende utan att bli stämplade som högerextrema (jämförelser med Breivik).

    Jag anser att man kan hitta väldigt många influenser i vårt samhälle. T.ex. att alla svenskar anser att statliga skolor är nödvändigt, som de facto en punkt i det kommunistiska manifestet. Hur de flesta svenskar resonerar ”Kommunismen är en fin tanke men det fungerar inte i praktiken”. Kommunismen/Marxismen är absolut ondast av alla ideologier. En ideologi som förespråkar att man ska ge upp alla sina rättigheter, skyldigheter, självständighet, ansvar och frihet. Emot att några få maktkorrupta politiker ska detaljstyra hur man ska leva, hur man ska tänka och hur man beter sig.

  7. Iofs helt i sin ordning, men min tankegång är annorlunda. Religionerna är det störta hotet mot människans frihet. Religiösa är betydligt fler, och deras modell saknar helt förankring i verkligheten. Rena sagorna alltså. Och representerar en maktpaket som överstiger vänsterkrafternas med potenssiffror. Det finns inget gott överhuvudtaget med religioner. De är imperialistiska i de flesta fall, Tryggheten de påstås ge är falsk trygghet, de ger bara låtsaskompisar, typ Karlsson på taket eller Mållgan och vem tror på en vuxen beslutsfattare som måste fråga Mållgan om råd. De översätter verkligheten med en vision som gör alla lätthanterliga och onödiga att tillfredställa. Tillfredsställelsen kommer efter dödsögonblicket. Ungefär som att pensionen skulle utbetalas efter bortgången…:-)
    Att moderna människor vill bli så blåsta, vittnar om deras oförmåga att vilja veta något överhuvudtaget. Inget att satsa på….helt enkelt.

  8. Pingback: Åkesson i Skellefteå | Häxanmexan

  9. Pingback: Varför vänsterns budskap lockar unga, och makten över media | hexanmexan

  10. Pingback: Åkesson i Skellefteå | hexanmexan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: