USA:s fördömande av Assad präglas av dubbelmoral

Jag är generellt sett är positivt ställd till USA:s nuvarande roll i världen, men det spel med smutsiga aktörer som man allt mer inlåter sig i Mellanöstern är en besvikelse. USA är sannerligen en vilsen supermakt just nu. När ska de finna rätt kurs?

Att Assad bör få uppleva konsekvenserna av sitt användande av kemiska stridsmedel är det moraliskt korrekta som jag ser det. Bäst vore om den kompromiss mellan USA och Ryssland som nu ligger på bordet, där han får lämna ifrån sig dessa vapen, kunde implementeras. Givetvis ska också frågan föras till krigsbrottsdomstolen i Haag om möjligt.

USA hävdar att de vill upprätthålla det ca 100 år gamla förbudet mot att bruka kemiska stridsmedel, men varför just nu? Varför inte för 30 år sedan när landets allierade Saddam brukade dessa medel mot Iran och kurderna?

Visst, USA kan hävda att detta var under det kalla kriget och att landet följer en högre moralisk standard idag, men problemet är att Iran aldrig var en motståndare som hotade det västerländska kapitalistiska och liberala systemet, eller ens var en reell motståndare under denna globala kamp. Kerrys ord rimmar illa med tystnaden inför Saddams brott, när han säger att ”vi” har upprätthållit detta förbud i 100 år.

Detta tysta rättfärdigande av sin egen tidigare undlåtenhet att ingripa genomsyrar hela projektet av en dubbelmoral som sticker i ögonen. Han sade nyligen i ett tal att ”det här är inte rätt tid” att stå vid sidan om och låta detta ske. Jag skulle gärna höra honom förklara varför det är så viktigt just nu och inte när Saddam var den som utförde brottet.

Både Saddams och Assads regim riskerade, eller riskerar, att falla om kemiska stridsmedel inte sattes in. Varför hade Saddam mer rätt än Assad att skydda sin regims fortsatta existens? Kan det ha att göra med att Saddam för stunden var en allierad till USA?

Assads förmåga till att bruka dessa vapen bör sättas ur spel, men det moraliska högsätet tillåter jag inte USA att sätta sig i denna gången. Om något så är det faktum att Saddam kom undan med brottet på 80-talet det som gör att Assad försöker sig på detsamma nu. Kerrys högfärdiga tal där han använde orden ”it matters”, i referens till varför USA måste ingripa just nu, dussintals gånger under talet, var rent av osmakligt och ett hån mot det iranska folket och den kurdiska nationen.

Kanske skulle Kerry ha erkänt USA:s kanske största felsteg under det kalla kriget och varit ärlig med att man sökte bättra sig nu, men det hade kanske inte varit lika slagkraftigt i ett tal där man försöker motivera att landet ska gå i krig. Bättre strategi att hyckla då? Tydligen inte visar det sig! I USA, såväl som runt om i världen, störtdyker stödet för den straffexpedition som Obama vill genomföra. Framför allt i USA så inser många att USA implicit går till krig på samma sida som al-Qaida och muslimska brödraskapet. Detta innebär att man stöttar det wahhabitiska Saudiarabiens planer för Syrien i vilka landet blir förvandlat till en shariastat efter rebellernas förväntade seger.

Jag har tidigare skrivit att det är min slutsats att USA dansar efter Saudiarabiens pipa i regionen. Kanske tror de att det är sättet att uppnå egna strategiska målsättningar i det långa loppet, men oavsett så är det Saudiarabiens agenda som förs idag. Konsekvenserna av denna felräkning kommer USA, men kanske allra mest Europa, att få erfara i framtiden. Utrikesminister John Kerry avslöjade att Gulfstaterna står beredda att betala USA för en fullskalig invasion av Syrien. Det erbjudandet kommer man inte att ta, men denna episod säger en del om balansen i relationen mellan Gulfstaterna och den numera luspanka supermakten.